Publicerad kl 00:00 den 17 Nov 2007

av

Martin Steijer

msteijer@cine.se


”Hallam Foe” är andra brittiska filmen på kort tid som behandlar observation av andra människor. Andrea Arnolds välregisserade men ologiska ”Red Road” handlar precis som ”Hallam Foe” också om en människa i sorg. I ”Red Road” var det en förtvivlad änka och i ”Hallam Foe” följer vi en tonnåring som förlorat sin mor. Övervakningskameror har bytts mot en kikare och Glasgow mot Edinburgh.
Hallam Foe, titelkaraktären, rymmer till Edinburgh för att komma bort från sin fader och hans nya fru. Hallam hamnar i Edinburgh, där han får syn på en person som liknar han avlidna mor. Han tar anställning på samma hotell som kvinnan och kan inte sluta fascineras av likheterna till modern.

”Hallam Foe” är en film som aldrig står stil. Det händer saker hela tiden, och även om allt inte tillför någonting till handlingen, vet vi åskådare sällan hur historien utvecklar sig. Det är detta som gör filmen bra, osäkerheten och förmågan att överraska och följa det psykologiska i Hallams sorgearbete.

Även om ”Hallam Foe” marknadsförs som en komedi, stämmer det inte riktigt. Det är en mörk film, ett psykologiskt drama, med komiska inslag. Men det är inte komiken som för filmen framåt. Snarare det faktum att det är så lätt att sympatisera med Hallam. Han må vara en instabil människa med många problem och stå bakom de märkligaste handlingarna, men han är likväl en människa med det varmaste av alla hjärtan.

Men den största styrkan i ”Hallam Foe” är bristen på tydliga twister och vändningar. David Mackenzie tar sin publik på allvar och för hela tiden filmen framåt, utan att behöva krydda till historien med övertydliga händelseförändringar.

Hallam Foe

Regi

David Mackenzie

Skådespelare

Ciarán Hinds,
Ewen Bremner,
Jamie Bell,
Jamie Sives,
Maurice Roëves,
Sophia Myles

Genre

Drama, Komedi, Thriller

Originaltitel

Hallam Foe

Premiärdatum

30 september, 2007

Språk

Engelska

Längd

95 minuter

Produktionsår

2007