Halva sanningen

En halv sanning är en lögn, varken mer eller mindre. Eskil (Steve Kratz) låter sitt liv styras av halva sanningar när han borde försökt ta kontroll och styra dem istället för tvärtom. Han jobbar som bagagepackare på Luftfartsverket i Stockholm samtidigt som hela Sala inklusive hans far tror att han jobbar som läkare. Sara (Martina Haag) dyker upp en dag på flygplatsen och Eskil beslutar sig för att resa hem och något motvilligt delta i en återträff för gamla klasskamrater. I Sala finns även fadern och en mängd av plågsamma minnen och personer som han inte har sett på flera år. Det kommer en tid i var mans liv när han måste göra upp med sitt förflutna.

Halva sanningen är en film om möten, känslor och valet att leva sitt liv bakom en fasad – en lögn – och konsekvenserna man riskerar när fasaden rämnar. Eskil lider av prestationsångest gentemot sin far som han har insett i vuxen ålder är en ännu större lögnare och cirkeln är sluten i familjearvet. Småstadsprestige, att finna lyckan i storstaden och skammen i att få återvända tomhänt till en sömnig håla där titlar spelar en avsevärt
större roll än personerna bakom dem.

Svart humor, en stor portion sensmoral och akustiska gitarriff portioneras tillsammans med vackra vyer över Västmanlands län. Överdrivna närbilder och stunder av oskärpa ger intrycket av man vill bryta typiska normer och sätta en personlig prägel på filmens visuella presentation. Den Svenska landsbygden är ett mycket vackert sceneri, sorgligt att inte fler filmskapare kan förvalta detta på rätt sätt.

Skådespelarna, speciellt fadern är under vissa stunder otroligt charmerande och jag finner mig att sitta och le åt små händelser jag kan relatera ifrån det verkliga livet långt bortom den vita duken. Filmen känns dock inte färdig, den tar snabba kliv fram och tillbaka i olika händelser, och drar upp i ett tempo som sedan faller tillbaka på en mycket mer behagligare takt. En bra svensk film om normala problem som bearbetar starka fadersgestalter, vardagstrubbel och kärlek. Ingen film för alla, men ge den chans. Den
förtjänar det, även om varken manus eller idé känns varken ny eller fräsch.