Hellboy

Filmer baserade på serietidningar verkar vara en stor trend i Hollywood för tillfället. Blir en film i denna genre bra måste självklart minst tre uppföljare göras i hopp om stora vinster. Jag anser att detta är en mycket kluven genre. Vissa filmer är bra och underhållande, medan andra är i stort sett bara skräp. “Hellboy” tillhör den andra kategorin.

“Hellboy” är baserad på en serietidning med samma namn. I slutet av andra världskriget försöker nazisterna att använda svart magi för att rädda deras ideologi. De lyckas att kalla fram en demon från helvetet, men de allierade attackerar platsen och tvingar nazisterna att fly. Denna demon hittas och omhändertas av Dr. Broom och den växer upp i ett hemligt underjordiskt laboratorium. Väl fullvuxen måste han använda sina krafter för att stoppa de ondas framfart i världen.

Handlingen är inte precis filmens starkaste kort, som ni kanske tänker när ni läser stycket ovan. Jag skakade mest på huvudet när jag såg filmen, för enligt mig är allting i stort sett skrattretande och överdrivet. Handlingen är förvisso inte allt i en film. Även framförandet är mycket viktigt, men även här har “Hellboy” ett antal brister värda att nämnas. Ett av dem är att filmen är översvämmad av specialeffekter. Vissa ser bra ut, men jag förstår inte varför man ska envisas med att trycka in så mycket av det goda. Man får bara en känsla av att allting är så plastigt och oäkta på grund av alla datorgenererade effekter. Det blir för mycket helt enkelt.

Ron Pearlman lyckas bra att spela den charmige röda demonen Hellboy, vars hobby är att slipa sina horn och kläcka ur sig krystade one-liners. Jag hade inte några problem med huvudkaraktären eftersom han fungerade mycket bra i filmen med sin cyniska humor och delvis sköna kommentarer. Däremot kändes bikaraktärerna livlösa och stela. Den enda intressanta skurken var Karl Ruprect Kroenen, en maskerad nazist med en stor samling vassa vapen. Utöver dessa två karaktärer finns det inte så mycket positivt att säga om filmen. Actionscenerna var en besvikelse. Allting händer alldeles för snabbt. Ena sekunden kan Hellboy prata med en gammal dam på gatan, medan sekunden därpå är han i full färd med att avliva ett gigantiskt monster. Visst är det underhållande actionscener, men det känns som en pannkaka när det blir så många och när allt går så snabbt.

Trots att “Hellboy” sticker ut med sin udda handling, känns det ändå som en vanlig actionspäckad rulle i mängden. Den underhåller, men den imponerade verkligen inte på mig, vilket inte var helt oväntat med tanke på handlingen. Det skulle inte förvåna mig om en eller två uppföljare kan komma att dyka upp någon gång i framtiden. Vissa ser fram emot det. Jag tycker att det är slöseri med pengar.