Heroes – säsong 1

Handen på hjärtat. Hur många har inte försökt stänga av teven med telekinesi? Försökt få den där söta tjejen vända på sig med telepati? Drömt om teleportation när fötterna skaver och du har en bra bit kvar hem?
Superkrafter fascinerar. Extraordinära människor fascinerar. Men framförallt är vi nyfikna över vad vi skulle göra, om vi märkte att vi hade sådana? Hur skulle vi reagera? Skulle vi säga något till någon? Är det moraliskt rätt att utnyttja de här krafterna för att tjäna pengar? För att tillförskansa oss information som gagnar oss? Ordinära människor i dessa extraordinära situationer gör Heroes till en intressant serie.

Problemet med den här typen av serie är att det lätt blir löjligt, överdrivet, dåligt skrivet, ointressant eller oengagerande karaktärer. Sådant är inte fallet här. Manusmässigt är “Heroes” knappast ett mästerverk, men det är långt ifrån dåligt. I “Lost”-anda ställs nya frågor samtidigt som gamla frågor besvaras och just på grund av den utformningen blir det ett cliffhanger-stuk som får en att törsta efter mer varje gång. Relativt smart och även när det är simpelt skiner genomtanke igenom.

Även om varje vändning och plot-twist inte är en överraskning lyckas Heroes vara överraskande och inte helt förutsägbar, vilket är toppen i den här genren och vad jag skulle kalla en ovanlighet.

Filmandet ligger på en likvärdig nivå som skrivandet. Oftast inget man tappar hakan över, inte särskilt långt ifrån. Vad som görs exceptionellt bra är rekvisitan och den större mängden av specialeffekterna. Mycket imponerande när man ser effekter som brukar användas i filmer snarare än i en serie och tecknaren som är anlitad för att måla konsten, som har en röd linje i serien, är mycket imponerande.

Visst, det här är bra, men inget som gör att “Heroes” sticker ut ur mängden. Trumfkortet är skådespelarna. De är många, skickliga och lätta att få starka känslor för, positiva som negativa. Även om det överlag inte är kända skådespelare, är de rutinerade och gör ett förbannat starkt jobb, vilket är obeskrivligt viktigt i en serie av det här slaget. De är inte bara många förresten, de är olika också. Allt från en skolflicka, till en senator-kandidat, till en sjuksköterska, till en forskare, till en tjej som säljer sig på webcam, till två japanska arbetsslavar och det är långt ifrån hela casten. Skillnaderna i miljö, situationer och dialog över ett program är stora och ger serien en stor bit charm då det är mycket svårare att bli uttråkad.

Resultatet är underhållande, charmigt, spännande och sammantaget en serie av hög klass.