Hide and Seek

För länge, länge sedan, i en svunnen tid, levde en man som hette Robert De niro. Han hyllades som en stor skådespelare och räknades som en av de bästa genom tiderna. Idag har den kalla verkligheten hunnit ikapp denne arme man, idag nämns han inte ens i SF:s rollbeskrivning trots att han har huvudrollen….
En kvinna begår självmord och rör till det ordentligt i familjen. Fadern, som är psykolog, tar med sin dotter ut på landet för att börja om. Men allt går inte som planerat. Dotterns uppförande blir konstigare och konstigare och fadern börjar tro att hennes låtsasvän Charlie kanske inte är så påhittad som han först trodde.

Hide and seek saknar riktiga skrämselelement för att vara en rysare. Den försöker visserligen vid tillfällen utan att lyckas särskilt bra. Det är nog meningen att det ska vara en thriller men den framställs på helt fel sätt för att den genrebestämningen ska verka trovärdig. Dessutom förstår man alldeles för tidigt vad som kommer vara det stora avslöjandetoch de få skrämselelement som finns faller till marken likt nedskjutna gräsänder. Filmen har vissa kvalitéer och är inte direkt dålig men den är en hybrid av alldeles för många filmer och genrer vilket kolliderar med berättelsen. Det är synd och skam att en skådis av De niros kaliber ska behöva slösas bort på en film som mest går på tomgång. I mitt inledande konstaterande är det onekligen oroväckande att SF till och med glömt bort att skriva hans namn i rollistan. Jag minns en tid när han var det största affischnamnet man kunde tänka sig. Låt oss hoppas att det bara var ett misstag. Men vi ska egentligen inte tala om De niro. Hans insats är inget märkvärdigt och de flesta aktörerna som syns på duken har egentligen inte mycket att komma med trots att flera stycken är riktigt duktiga. Den som bör nämnas är dock Dakota Fanning som är en strålande barnskådis. Hon imponerade på mig både i Man on fire och mini-serien Taken. Förhoppningsvis har hon en lysande karriär framför sig.

I övrigt är Hide and seek inte mer än en film i mängden. Manusmässigt är den för lik andra filmer i samma genre och för att lyckas måste en sådan här film ha något speciellt. The Machinist med Christian Bale är ett utmärkt exempel på en film av den här sorten som verkligen fungerar. Den gamle Robert De niro som gjorde mästerverk av nästan varenda film har tydligen åkt på semester. Förhoppningsvis är den inte permanent.