Hoppet

Svensk film går på tomgång, dåliga filmer spottas ut på löpande band – och något ljus i tunneln syns inte till. Kvantitet går före kvalitet – och ingen verkar ha någon vettig lösning på problemet. Då är det skönt att man någon gång kan bli positivt överraskad – även av svensk film.
Azad är 12 år och lever ett krigshärjat liv i mellanöstern. När han en dag får möjligheten att söka skydd i Sverige är det en chans han måste ta, även fast han blir tvungen att lämna sina föräldrar. Livet i Sverige blir dock inte så glamoröst som Azad trott, utan kantas av problem och bekymmer av olika slag. Allting börjar dock successivt att förändras till det bättre allt eftersom han kommer med i skolans höjdhoppslag, träffar vänner och träffar en, milt sagt, märklig korvgubbe.

Oml “Hoppet” hade kommit för ett par år sedan hade den kunnat vara en fantastiskt frisk fläkt i svensk film. Nu blir det tyvärr inte så. Istället utforskar den redan utforskad mark, och bygger på ett använt koncept. “Hoppet” är en sämre version av Josef Fares kanonfilm “Zozo”, vilket är tråkigt. När man ställer filmerna brevid varandra framstår “Hoppet” genast som den sämre. Inte minst på grund av ett flertal instabila skådespelare och den enkelhet som omger filmen rakt igenom.

Men i grunden är dock “Hoppet” en fantastiskt välberättad och vacker historia om en kille och hans livsöde. En film som på ett skicklig sätt varrierar tragiska stunder, med mer glada och humorfyllda moment. Och inte minst en film som vågar mer än vad svenska barnfilmer brukar våga. Allt är inte så fantastiskt och rälsgående som vi är vana att se i exempelvis “Tsatsiki”. Tvärtom är detta en mörk skildring, som berättar en ganska sorglig och tragisk historia om hur svårt ett liv kan vara sett från ett barns ögon.

Det är synd att “Hoppet” är så pass Zozo-influerad som den är, eftersom det i grunden är en riktigt bra film. Framför allt är det synd att folk kommer att jämföra denna film med Fares alster. Gör inte det. Se det istället som en helt egen film så lovar jag att ni, precis som jag, kommer att tycka att detta är den bästa svenska ungdomsfilmen på länge.