Horrible Bosses

För att vulgaritet ska fungera krävs charm. “Horrible Bosses” har det första, men inte det andra och faller på sitt eget grepp när cheferna inte är tillräckligt hemska för att på allvar skaka om oss.
Filmens inledning försöker övertyga oss om att tre medelålders män i Jason Bateman, Charlie Day och Jason Sudeikis är tre härliga snubbar med hemska chefer. Den ene jobbar hårt, men befordras aldrig, en annan ser sig själva som arvtagare tills hans chef dör och hans onde son tar över och den tredje förförs av sin sexiga chef. Det hela är så illa att de tre vännerna bestämmer sig för att, med berått mod, döda sin chefer.

“Horrible Bosses” glimrar till ibland, främst genom Charlie Day, filmens behållning. Det krävs en speciell talang för att skapa någon form av sympati för en heterosexuell man som blir traumatiserad av Jennifer Anistons ständiga sexuella närmanden. Men Day lyckas övertyga oss om att Aniston, trots sin attraktivitet, är djävulen själv. Men vid sidan av Day lyckas inte Bateman (chockerande likgiltig) och Sudeikis övertyga oss om att deras karriärer faktiskt är så miserabla som premissen förtäljer.

“Horrible Bosses” har sina stunder, men är i överlag ytterligare ett bevis på att improvisationsförmåga och konsten att läsa ett manus faktiskt går att lära sig, men sann komisk timing är en gåva.