Hostel 2

Amerikanska backpackers beger sig till en liten stad i Slovakien i hopp om att möte vackra och villiga kvinnor. Besökt blir dock inte som de tänkt sig, och de blir istället offer för en grotesk undergroundkult, där man betalar för att få mörda en annan människa på valfritt sätt.
För att gå direkt på sak. “Hostel 2” är rätt och slätt en upprepning på den första filmen. Det är en blodig massaker utan hjärna, men med mycket hjärta. Eli Roth älskar verkligen att överexploatera sin bisarra fetischism för tortyrporr.

Den här gången får vi följa med tre unga amerikanska kvinnor på semester i Rom bestämmer sig för att krydda till sin semester och bege sig ytterligare österut. De möter en kvinna som lovar trygghet och kärlek om amerikanerna tar resan förbi Slovakien. Vad de får, är ett levande helvete där de auktioneras ut till högstbjudande, vars innersta önskan är att döda dem långsamt.

“Hostel 2” följer också två amerikanska män, som är villiga att betala för att få döda. Och det är just denna historia, om de två affärsmännen och hur de förändras efter deras torterande som är filmens mest fascinerande del. Eli Roth har lyckats skapa en blandning av David Finchers “The Game” och “In The Company Of Men”, båda från 1997. För dem är dödandet en passage och en del i att bli den ultimata mannen. Den absurda situationen där offren presenteras som vilken fruktkorg på vilket lyxhotell som helst, frambringar fler skratt än stängda ögon (vilket också är en tendens filmen igenom).

Även om delen med de två affärsmännen är filmens mest intressanta del, är det i karaktärsutvecklingen som Eli Roth misslyckas. Utöver Stuart och Todd är karaktärerna bara dockor som flyttas omkring efter behov.

Eli Roth gör inte tillräckligt mycket för att avskilja den andra filmen från den första, och flera scener är mer eller mindre repetition på den första filmen. Bakom detta finns dock en gnutta intelligens, som mynnar ut i ett slut som är ironiskt, satiriskt och perverst tillfredställande.