Hotell Rwanda

Hotel Rwanda utspelas under ett par månader under 1994 med början på våren precis innan den dåvarande presidentens flygplan skjutits ner av rebellstyrkor. Konflikten i fokus är självklart inbördeskriget mellan Hutu, den etniska majoriteten och Tutsiminoriteten. Orsaker och verkan bakom kriget är självklart för komplicerade för mig att förklara och jag föreslår starkt att man läser åtminstånne lite om den så man kan få en överblick över konflikten för att bättre förstå filmen.
Under mitten av 90-talet pågick en annan katastrof på vår egen kontinent, nämligen i Bosnien, och den överskuggade Rwanda i media på grund av deras “periferiprinciper”. Sedan dess har förhållandevis många filmer gjorts om Bosnienkriget. De stora som vi ser och kanske har hört talas om är Savior, Welcome to Sarajevo som kom ur Hollywood och Pretty Village, Pretty Flame samt No Mans Land som kom från Balkan. Det som balkanfilmerna har gemensamt är precis det som skiljer dom från Hollywood. Nämligen humoristisk självdistans. Där porträtteras allt som miserabelt fast med en svart humor som är väldigt typisk för kulturen där. Humoristisk självdistans är knappast något som Hollywood har att skryta med. Å andra sidan är filmerna baserade på folkmord t.ex. Schindlers List, Savior och Hotel Rwanda alla gjorda för att uppmärksamma allvaret i situationen. Det är faktiskt något de lyckas med och jag ser ingen anledning till att ändra en vinnande formel. Tyvärr är det lite av problemet också.

Hotel Rwanda kretsar kring Paul Rusesabagina, som spelas av Don Cheadle, och hur han nästan på egen hand lyckades rädda livet på ett tusental Hutu och Tutsiflyktingar. Jag måste säga att Cheadle gör en otrolig prestation i filmen. Han lever och andas sin roll och man ser att han verkligen tar den på allvar, något som jag uppriktigt sagt tvivlade på. De generella insatserna från alla skådespelare är mycket bättre än genomsnittet vilket i sig gör filmen värd att se. Men på filmens sida finns dock inte mycket. Manuset kan man inte involvera i kritiken då det löst baserat på Paul Rusesabagina och hans berättelser om tiden där. Samt att man faktiskt lyckas förmedla känslan om ignoransen och arrogansen från västvärlden på ett passande sätt för situationen.

Mitt stora problem är själva filmen om man kan säga så. Även om detaljerna är mycket bra, skådespelarna, manuset och musiken också som tacksamt är befriat från U2, Nickleback eller Bruce Springsteen. Men inget där är revolutionärt eller nytt. Trots att filmen i överlag är bra känns det filmiskt sett fegt att bara gå efter en vinnande formel. Den är väldigt traditionellt uppbyggd, fotot, tempot och klippningen är alla lämpliga och gjorda på ett sätt som nästan gör det omöjligt att såga filmen. Det realistiska är att man inte ska vänta sig en revolution eller helt ny genre varje gång en film släpps, men något i mig tycker att något måste hända för att föra konsten framåt. Även om Hotel Rwanda inte för konsten framåt så är den bland det bättre av den nuvarande konsten så att säga. Allvaret i situationen samt sättet Cheadle lyckas bära filmen på sina axlar ger tillräckligt med underlag att inte klaga på den, vilket jag inte tänker göra mer för att den trots allt är den enda filmen om Rwandakonflikten som är stor nog att öppna folks ögon för repriser av folkmord av den skalan från Rwanda och Bosnien som vi ser idag i t.ex. Sudan.

En bra, välspelad och socialt viktig film att se, något som absolut alla bör göra förr eller senare. Däremot ska du inte vänta dig att lämna salongen utan en tår i ögat, då jag och säkert många andra flera gånger tvingades kämpa hårt för att hålla tårarna inne.