House of Flying Daggers

Zhang Yimou är vid det här laget ganska välkänd för den svenska publiken. Inte minst på grund av filmen “Hero”. I “House of Flying Daggers” fortsätter han på samma tema om svärd och kärlek.
Filmen utspelar sig i Kina år 854 e.kr. under Tang-dynastin. De kinesiska myndigheterna försöker komma åt en rebellgrupp som kallar sig just “House of Flying Daggers”. I ett försök att lönnmörda gruppens ledare infiltrerar myndigheterna gruppen. Snart visar det sig dock att det finns komplicerade band mellan alla inblandade som förändrar situationen.

Det som är både Zhang Yimous förbannelse och välsignelse är hans bakgrund som scenograf. Å ena sidan har han en fantastisk blick för det visuella som gör hans filmer till en fest för ögat, å andra sidan känns hans filmer polerade och glättiga på ett sätt som skapar distans till publiken. “House of Flying Daggers” är i grunden en historia om kärlek och svartsjuka som närmar sig den klassiska tragedin. Av största vikt i en sådan historia är att man känner med karaktärerna och delar deras smärta. Här känns det aldrig som man kommer under skinnet på dem. Det är lite samma känsla jag fick när jag såg “Hero”. En glättig yta och aldrig tråkigt, men det enda bestående minnet dagen efter är de vackra bilderna. Handlingen minns jag knappt något av, den känns i slutändan mest som utfyllnad.

“House of Flying Daggers” är ändå hyfsad underhållning. Actionscenerna är snygg filmade och välgjorda som balett, fotot i många fall andlöst vackert. Filmen är inte tråkig men kommer i slutändan inte tillräckligt nära publiken för att beröra tillräckligt. Betyget blir därför bara hyfsat.