I Heart Huckabees

Vissa frågor vill man aldrig ha svar på. Existentialism är ett sådant exempel. Vad som till en början verkar vara intressant tonas sakta över till kvasifilosofiskt struntprat som i slutänden bara framstår som otroligt meningslöst tillika idiotiskt. Att fylla en film med begåvade skådespelare som Lily Tomlin, Dustin Hoffman, Naomi Watts, Jude Law, Mark Walhberg och Jason Schwartzman och låta dem springa runt som yra höns medan de babblar om ämnen ingen förstår är även det idiotiskt. Låt mig förklara.
Miljökämpen och poeten Albert (Jason Schwartman) vägrar tro på fenomenet slumpen och efter mycket grubblande på universums olika lagar, beslutar han sig för hyra en firma som skall hjälpa honom med sina existentiella problem. Firman drivs av Bernard & Catherine (Hoffman, Tomlin), ett udda par med djupa tankar och minst sagt tveksamma metoder. Lägg nu till ytterligare ett par skruvade karaktärer till en historia som toppar skalan av ologiska lösningar. I grund och botten handlar filmen om sökande – att finna sitt riktiga jag och på sätt kunna gå vidare för att söka svaret på de stora frågorna som: varför, hur, var och när. Ifrågasättande av kristendomen såväl som människor-vs-miljön är de frågor som får sin plats i detta manus som närmast kan liknas vid en agenda för avvikande samt politiskt korrekta åsikter.

I Heart Huckabees är en smått rolig, men trevande historia som blir svårtolkad och alldeles för utsvävad. Hade detta varit ett litterärt verk hade jag kanske tyckt annorlunda, men även jag har svårt att överleva närmare två timmar av ångestladdade existentialpsykologiska medvetenhetsfrågor förlagt till den tråkiga bondvischan i USA. Definitivt en udda film som endast överlever tack vare fenomenala skådespelarinsatser.