Instängd

Rädsla kommer i olika former. Rädsla kan vara inbillningar av våra egna förvridna dagdrömmar. Rädsla är en subjektiv upplevelse, särskilt i de fall som handlar om film i symbios med skräck.
The Descent är en brittisk film om sex kvinnor som varje år har ett äventyr som involverar extremsporter. Detta år skall de klättra ner i en gigantisk grotta och för en av tjejerna som återhämtar sig från en traumatisk händelse är detta starten på något nytt. Regissören Neil Marshall använder gamla beprövade knep för att sakta vagga in biopubliken i något som till en början verkar skrämmande. Han skall ha ett plus för att de vackra tjejerna i övre 30-årsåldern behåller kläderna på under hela filmen. Historian kryper sakta framåt och känns tunn både i skådespelarinsatser såväl som de klyschiga dialogerna under flera passager. Grottmiljöerna är dock häftigt filmade och ljussättningen är rent av galen på ett konstnärligt sätt. Känslan av klaustrofobi förmedlas, men samtidigt är det antagligen inte den skräckkänslan som skulle porträtteras. Jag kan bli lite irriterad, för Marshall börjar sin berättelse bra och utvecklar karaktärerna på “debattera-bland-polarna-basis” vilket alltid är roligt. Att han sedan tappar den röda tråden nåt så kopiöst är nästan underhållande.

På senare år har våra biografer och dvd-butiker fullkomligt översvämmats med skräckfilmer, vissa bra, vissa mindre dåliga. Genren blomstrar igen, vilket tyvärr får Marshall att inte riktigt kunna bestämma sig vilket ben han vill stå på. The Descent spårar ur – ordentligt och sakta flyttas fokus från den ena sidan av skräckfilmsingredienserna till en helt annan. I slutändan bjuds vi på mestadels skrattretande sekvenser och ett slut som förvisso är intelligent, men bara känns snålt. Filmen skriver mig aldrig på näsan, men ger mig aldrig orken att börja spekulera heller. Man bryr sig helt inte.