Intima främlingar

Jag stängde av, jag vet inte hur lång tid det återstod. Men, det spelar ingen roll. Det är sällan jag sett en film med ett ointressantare ämne, mindre engagerade skådespelare och tråkigare miljöer. Trots två mycket välkända namn i form av Fabrice Luchini och Sandrine Bonnaire är “Intima främlingar” tyvärr ett ironiskt magplask.
William (Fabrice Luchini) är skatterådgivare. Anna (Sandrine Bonnaire) är genomgår en depression och älskar inte längre sin man. Hon bestämmer sig för att kontakta en psykiatriker för att hitta lösningar på sin miserabla tillvaro. I det privata hyreshuset tar hon fel dörr och hamnar istället hos William. Ovetande om att hon inte är hos skatterådgivaren börjar hon berätta om sitt liv. William förförs, och kan inte låta bli att hålla minen i några dagar.

Ointressanta problem, i färglösa och ointressanta miljöer tillsammans med ett skådespelarpar som tycks ha tankarna på en helt annan plats låter onekligen dåligt. Fabrice Luchini är en högt aktad skådespelare i Frankrike, det lyser om talang och pondus kring 55-åringen. Även Sandrine Bonniere är ett välkänt namn med en intressant meritförteckning. Men här lyckas de båda att ständigt överträffa varandra i att vara oengagerade och översminkade.

Trots de mycket goda förutsättningarna (bra regissör, bra skådespelare, tillräckligt med pengar, etc) är “Intima främlingar” ett tafatt försök i skapandet av en intelligent och psykologisk film. Jag tvivlar inte på att det är det sistnämnda. Sådana kunskaper sitter jag dock inte inne på. “Intima främlingar” kan lämpligen bli undervisning och analysmaterial inom psykologin, något som känns föga lockande som underhållning.

Även musiken är ett stycke i att göra något stort av något litet. En vanlig promenad eller ett vanligt samtal kan ackompanjeras av dramatisk musik spelad av en pampig orkester. Filmens musikansvarige försöker överdramatisera oviktiga och alldeles vanliga händelser. När det väl händer någonting som skall få oss att höja på ögonbrynen är det helt tyst.

Intima främlingar är när fransk film är som sämst. Varför man väljer att lansera filmen på dvd i Sverige är en gåta.