Jackass 2

Galningarna från “Jackass” kunde inte hålla sig borta. De lovade dyrt och heligt att första filmen skulle markera slutet för den depraverade underhållning de skapade i och med sin tv-serie. Johnny Knoxville och regissören Jeff Tremaine har samlat ihop gänget för en ny runda med förnedring, låg humor och massvis med blåmärken. Håller då “Jackass” för en ny runda? Absolut inte, då de satte den redan låga ribban redan i ettan.
“Jackass” är pubertal humor när den är som sämst. Visst kan man skratta åt enstaka skämt och galenskaper de har för sig men ibland sjunker det så lågt att man undrar varför dessa människor försätter sig i dessa situationer. Dessutom märks det klart och tydligt att de har försökt göra allt för att både slå ettan på fingrarna när det gäller stunts och dessutom ligga ett steg före konkurrenter och härmapor som “Dirty Sanchez”.

Johnny Knoxville står för de mer minnesvärda sekvenserna i filmen och tar således mest stryk. Här blir han stångad av en tjur samt blir biten av en riktigt stor anakonda i armen när han och hans vänner leker leken “Anaconda Ball Pit”. Steve-O, som faktiskt kan vara ganska rolig ibland i sina upptåg står för filmens klart sämre delar och sätter ny standard i låg humor. Dessutom kör han på gamla beprövade trick som framkallar gäspningar redan innan han satt igång. Hans vapendragare Chris Pontius står definitivt för filmens klart äckligaste inslag och efter det kliar man sig i huvudet och undrar hur funtad denne mannen egentligen är? Det är vidrigt och Chris Pontius till och med erkänner att han skäms över sig själv. Jag kan inte annat än hålla med.

Själv tycker jag “Jackass” är som roligast när de inte utför sina galna stunts utan istället spelar allmänheten ett spratt och man får se deras miner. Som när Knoxville klär ut sig till en gammal uppkäftig gubbe och tar med sig sitt “barnbarn” till ett fik och röker gräs och dricker öl. Dock blir dessa segment ändå inget annat än gammal skåpmat då det redan förekom i del ett.

“Jackass Number Two” kommer förmodligen tilltala alla ungdomar i den yngre tonåren och det är solklart att det är denna målgrupp som är måltavlan även denna gången. Filmen har ett par roliga inslag men man tröttnar vansinnigt fort och hela “Jackass”-prylen känns helt menlös. Dessutom sjunker gänget ännu lägre än vad dem gjort tidigare men jag antar att det är det som är hela poängen med filmen. För jag vet att för varje sågad recension så jublar gänget bakom filmen.