Jersey Girl

Ollie Trinké (Ben Affleck) lever ett perfekt liv med ett trendigt jobb, en vacker fru och en liten dotter är på väg. Plötsligt rycks allt detta ifrån honom. Hans fru (Jennifer Lopez) dör under den långa och mödosamma förlossningen. Detta innebär att Ollie själv får uppfostra deras dotter. Hur han skall kunna kombinera sitt jobb som en av de största publicisterna i musikbranschen, och ensamt ta hand om en dotter? Ollie börjar inse att livet kan ta olika vändningar och att du inte alltid kan välja den väg du går.
Tillsammans med sin alkoholiserade far lär han sig faderskapets grunder och växer sakta men säkert in i rollen som pappa. För en gångs skull agerar Ben Affleck trovärdigt i rollen som den till att börja med osäkre, och desperate fadern. Hans jobb, hans fru, hans dotter – alla livskriser kommer på samma gång, och behandlingen av problemen berättas tydligt och intresseväckande. Stor grund i trovärdigheten är just det faktum att manusförfattaren och regissören Kevin Smith har baserat historien och flera av händelserna från sina egna upplevelser som far.

Ben Affleck har skämt ut sig i alltför många roller, och skapat alldeles för många rubriker på löpsedlarna för att jag skall kunna respektera honom. Det är svårt att verkligen ta in hans karaktärer när man i bakhuvudet känner till så mycket mer. Trots det blir jag gång på gång överraskad över den mer ödmjuke Affleck. Kanske passar det lite lugnare och mer harmoniska, men samtidigt subtila berättandet Affleck på ett bättre sett. Här behöver han inte komma med några dumma kommentarer från en rymdfarkost eller leka förortsgangster.

Affleck får dock se sig överspelad av den charmiga Raquel Castro, som spelar hans unga och självsäkra dotter. Trots sin blyga ålder är det kring henne mycket av intresset kretsar och hon sätter ofta Affleck i skymundan. Jennifer Lopez, som inte synts på några filmaffischer, eller annan marknadsföring överraskar mig också. Att två av de skådespelare jag har mest förakt för, inte stjälper en film är kul att se. Det skall dock tilläggas att varken Affleck eller Lopez höjer “Jersey Girl”, ibland blir det sådär stelt och sentimentalt som det brukar vara när de två är inblandade.

Summerar man ihop det, så är “Jersey Girl” varken någon nyskapande eller imponerande film. Istället är den relativt varm och mysig som faktiskt fungerar i all sin förutsägbarhet. Tillsist, håll ett öga på den lilla Raquel Castro, hon har all talang för att bli en fulländad skådespelerska om ett tiotal år.