Just Like Heaven

Mark Waters, regissören bakom “Mean Girls” och “Freaky Friday” är tillbaka med filmatiseringen av Marc Levys bok “If Only It Were True”. Det känns trevligt att istället för att välja Meg Ryan och, ja, låt oss säga Adam Sandler som stjärnor, så dyker Reese Witherspoon och Mark Ruffalo upp som huvudattraktioner. Witherspoon intar rollen som Elizabeth Masterson, en hängiven läkare som praktiskt taget lever på sjukhuset och dedikerar sin tid åt patienterna. En dag händer det något som kommer att ändra allt detta, hon råkar ut för en hemsk bilolycka på väg hem.
Någon annanstans i San Francisco möter vi Adam Abbot (Mark Ruffalo), en ensamvarg på jakt efter en skaplig lägenhet. Väldigt lämpligt får han helt plötsligt ett flygblad rakt i ansiktet. “Lägenhet hyrs ut i andra hand”, står det. Han vänder sig om och riktar blicken mot ett hus som ser ut som det var hämtat från en saga. Det känns inte som någon vidare överraskning när man en minut senare ser honom sitta i en skön soffa och ett bord fyllt med ölburkar och matrester. Han har helt enkelt lyckats skapa den där fina stämningen man finner i ungkarlshem. Vad som dock blir en överraskning är när helt plötsligt Elizabeth står framför honom i hans nya vardagsrum, halvhysterisk. De undrar båda två varför det befinner sig en främmande människa i deras lägenhet. David tror att det hela är ett missförstånd, men för säkerhets skull byter han låsen. Elizabeth vägrar emellertid att lämna det hem hon påstår vara sitt egna. Med tiden så börjar Adam misstänka att något är fel med Elizabeth, kan hon rent av vara död? Är hon ett spöke?

Efter att ha prytt rollistan med sockersöta Reese Witherspoon (“Sweet Home Alabama”), Mark Ruffalo (“Eternal Sunshine of the Spotless Mind”) och Donal Logue, som vi känner igen från TV serien “Grounded for Life”, tycks resonemanget vara att inte investera i några dyra biroller, utan nöja sig med det som finns. Vi hittar således inga fler jättekändisar i rollistan. Gör det något? Nej, inte direkt. De resterande skådespelarna spelar sina små roller såpas bra att man inte blir besviken. Witherspoon spelar riktigt bra mot Ruffalo, vilket känns som ett stort plus. Mark Waters har lyckats skapa en hyfsad film som dock tycks vara riktad mot en publik som inte bryr sig om detaljerna. Man brukar säga att det är detaljerna som gör filmen. I så fall är “Just Like Heaven” ingen vinnare. Det är en film kryddad med tveksamma moment som får oss att tvivla på trovärdighetsnivån. Sedan är det ju som alltid ganska förutsägbart när det kommer till den här sortens film. Pojke möter flicka, de blir kära, lite drama läggs till i handlingen och i slutet avrundas det hela med någon känslosam poplåt, ja, ni förstår.

“Just Like Heaven” är annars en söt historia, influerad av new age temat som det bara skriker amerikansk fairytale om. Antingen bestämmer du dig för att ignorera det faktumet och ser filmen som den är, om inte annat för Witherspoons skull då hon är riktigt bra, eller så väljer du något annat i biotablån.