Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

“Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” är en rejält tilltagen titel som egentligen inte säger något alls om filmens innehåll. Att det dessutom är Håkan Nesser som står för förlagan känns lite missvisande då boken är lite av en udda fågel i hans produktion, mer “Stand by me” än “Van Veeteren” så att säga. En lämplig bok att göra film av är det hur som helst.
Klasskompisarna Edmund och Erik är båda fjorton år gamla och året är 1962. De ska spendera sommaren tillsammans på Eriks familjs landställe Genesaret. Eriks äldre bror Henry är journalist och kommer också befinna sig i huset för att skriva en bok. Under sommaren träffar de också på den änglalika Kim Novak som egentligen heter Ewa och är vikarie på deras skola. Allt verkar perfekt, men det som börjar som en höjdarsommar slutar som något helt annat.

Filmen berättas växelvis i nutid och på 60-talet med den åldrade huvudpersonen som berättarröst till 60-talssekvenserna. Ett grepp som jag tycker funkar mycket bra. Det som slog mig nästan direkt när filmen börjat rulla är att det här måste vara en av de snyggaste svenska filmerna jag sett på länge. Fotot är riktigt snyggt och produktionen håller överlag en hög kvalitet med bra musik och väl valda miljöer där känslan av svensk sommar ligger tät. Skådisarna är bra, särskilt Jonas Karlsson som den äldre brodern samt Anton Lundqvist och Jesper Adefeldt som Erik respektive Edmund. Det som jag också tyckte var en av filmens största behållningar är att filmmakarna helt lyckas undvika den alltför vanliga svenska styltiga dialogen och fått den att låta naturlig.

Filmer som denna gör att mitt förtroende för svensk film stärks något. Filmen är inte särskilt spektakulär, borde inte ha kostat särskilt mycket och har ingen stjärnensemble med de svenska standardskådisarna. Däremot är den gjord med känsla. Känsla för vad som fungerar visuellt såväl som berättarmässigt, vilket är betydligt viktigare än kända namn på affischen. “Kim Novak” är en underhållande film som jag tycker balanserar humor och allvar på ett bra sätt. Håkan Nessers bok har också anpassats väl till filmformatet, både stilmässigt och i vilka delar av historien man valt att behålla respektive utelämna. Något som kan bero på att Nesser själv deltagit i manusarbetet.

“Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” är inte den tyngsta svenska filmen i år, men det är troligtvis en av de mer underhållande. Stilen, produktionen, skådespelarna och historien tilltalar mig och får mig att önska att fler svenska filmmakare vågade göra lättsamma men välgjorda och genomarbetade filmer som denna. Rekommenderas!