Kinsey

Liam Neeson, Oscarsnominerad för sin roll som Oscar Schindler i Schindler’s List, i en film om folks sexvanor.Det är inte något man stöter på var dag, och det är kanske det som gör det intressant.

Som barn var Alfred Kinsey (Neeson) strängt upplärd av sin far (Lithgow) om vad som var syndigt här i världen, dvs. det mesta som har med dagens vardagliga sociala liv att göra.
Alfred försöker tidigt ta avstånd från detta och intresserar sig redan som ung mer för naturen och dess kreatur.
Detta skulle prägla hans framtid då han bestämmer sig, till sin fars besvikelse, att läsa biologi vid Harvards universitet. Här skulle han även träffa sin blivande hustru, Clara MacMillan (Linney). Allt eftersom intresserar sig Alfred mer och mer för allmänhetens syn på sex, något som senare skulle leda in honom på ett helt annat spår än biologi, drömmen om att skapa det mest kompletta sexologiverket.

I trailern visar man glatt att filmen är rolig, stämningsfull musik, och en gnutta dramatik.
Mitt råd är att skippa trailern, gör inte samma misstag som jag, den ger er fel bild.
Kinsey är en ganska segstartad film, dock utan att förvirra alltför mycket.
Den är rakt berättad och väldigt simpel, fast med hjärta.
Skådespeleriet är en lyckad historia, regissören Bill Condon, Oscarsbelönad för sitt manus till filmen Gods & Monsters, har verkligen lyckats med bedriften att göra en film till verklighet, att göra oss till en del av historien.
Liam Neeson gör en sällan besviken och att en Oscarsnominering uteblev är nästintill skandal, fast filmen fick dock upprättelse, Oscarsnominerades gjordes istället Laura Linney, och även om den Oscarn uteblev så var nomineringen välförtjänt.
Historien i sig då? Joo, den funkar, jag kände aldrig en endaste gång under filmen att jag ville resa mig och gå därifrån, man vill se fortsättningen.
Dock så kände jag att historien inte tilltalar mig så värst. Den känns väldigt klar och enkel efter en trög inledning, något som tar musten ur den, men jag tror att det är filmens ämne som håller en kvar i stolen, precis som i verkligheten då Kinsey lanserade sina böcker.
Ingen talar om det men alla vill veta.
Även om jag inte levde under tiden då dessa böcker släpptes så känns det som om filmen är gjord som en slags upprepning av ett stycke historia, något som i mitt tycke är ganska onödigt.
Men, filmen funkar, jag tror att folk kommer ställa sig ganska neutralt till den, eller älska den, för folk kommer finna den intressant, hatten av helt enkelt för regissören Condon.