Kitty och Hollywoodmysteriet

“Kitty och Hollywoodmysteriet” handlar om Kitty, ung men ack så framgångsrik detektiv som rycker in och löser de fall polisen inte klarar av. Efter att ha försett polisen med två brottslingar flyttar Kitty med sin fader till Kalifornien med ett löfte att lägga detektivarbetet åt sidan och få leva som en vanlig tonårsflicka. Av en ren slump visar det sig att huset de flyttat in i ha tillhört Dehlia Draycott – en Hollywoodstjärna som under mystiska omständigheter dött i huset. Temporärt lägger Kitty det stundande kriminalfallet på is, men när hennes attribut och intellekt gör henne till offer för skolans transparenta fjortisar återupptar hon detektivkarriären och tvingas jämte den trilskas med sina plågoandar.
I en redan urholkad genre bjuder “Kitty och Hollywoodmysteriet” inte på något nytt. Inte för att man kanske kan förvänta det, men ambitionsnivån hos regissören Andrew Fleming är oroväckande låg. Trots hög budget är ambitionen att gjuta nytt blod i genren obefintlig. Historien Fleming målar upp är syrefattig och schablonartad, och jag har svårt att se att böckerna filmen är baserad på är lika monotona. Precis som de flesta barnfilmer följer “Kitty och Hollywoodmysteriet” en noga utstuderad dramaturgisk mall, man vet vad som kommer att ske och när det sker. Överlag osar det mesta kliché, allt från persongalleri till kråkslottet Kitty bor i. Karaktärer i biroller är instrument som genom monologer beskriver det uppenbara i scenerna.

“Kitty och Hollywoodmysteriet” är en dåligt hopsnickrad film med som berättas fyrkantigt och övertydligt där slapstickskämten inte ens får de yngsta att skratta. Om man som förälder känner att man måste indoktrinera filmintresset till sina barn så finns det bättre alternativ. Om valet står mellan att se “Kitty och Hollywoodmysteriet” eller ingen film alls skulle jag välja det sistnämnda eller att visa “Hitta Nemo” ytterligare en gång. För att nämna något positivt kan det sägas att det finns ett subtilt skämt där en av karaktärerna jämställs med en gris som jag smålog till. Utöver det finns det inte mycket att hurra för.