Köpmannen i Venedig

Jag är av den bestämda uppfattningen att ska man filma Shakespeares verk så ska man filma dem i rätt tidsperiod och göra sitt bästa för att få det så tidstroget som möjligt. Detta lyckas “Köpmannen i Venedig” med och vi bjuds dessutom på utmärkta skådespelarprestationer.
Köpmannen Antonio (Jeremy Irons) går i borgen när hans bäste vän Bassanio (Joseph Fiennes) är i behov av pengar. Den judiske ockraren Shylock (Al Pacino) ser sin chans att hämnas på Antonio för tidigare oförrätter och beviljar lånet till Bassanio, mot att han får ett skålpund kött ur Antonios kropp som säkerhet. När betalningsdagen kommer och det är dags att kassera in borgen inser dock Shylock att hämnden inte alltid är ljuv.

Pjäsen som står som förlaga är förstås en klassiker som många känner till. Det som kanske främst stör upplevelsen idag är de starka antisemitiska strömmarna i berättelsen, något som filmmakarna försökt mildra genom en brasklapp i samband med förtexterna. Filmen visar om inte annat hur svårt det är att filma klassiska berättelser som skrevs med en människosyn som var helt olik den vi har idag. Jag tycker dock den moral som presenteras i filmen är aktuell även idag.

Det som främst står ut är det utsökta skådespeleriet. Al Pacino är smått fantastisk som ockraren Shylock, han är bättre än på länge. Jeremy Irons visar hur bra han faktiskt är när han får ett vettigt manus att arbeta med och Joseph Fiennes är som alltid utmärkt. Filmen är också mycket välgjord i övrigt. Det är utmärkta kostymer, ett mycket vackert foto och passande musik från Jocelyn Pook.

För mig är det såhär en Shakespeare-filmatisering ska se ut. Välspelat, vackert, dramatiskt och med det klassiska språket bevarat. Det som drar ner betyget något är främst tempot i filmen. Stundtals blir den väl långsam och speciellt mot slutet började det kännas ganska utdraget. Jag undrar när filmmakarna ska inse att två timmar och tjugo minuter i de flesta fall är för lång speltid för en film! Tjugo minuter kortare hade det kunnat vara ett mästerverk. Nu är det “bara” mycket sevärt.