Lady in the Water

M. Night Shyamalan inledde sin karriär som regissör 1999 med den lysande filmen “Sjätte Sinnet”. Filmen blev nominerad till sex Oscar och hyllades runt om i världen som det bästa som hade skett i filmvärlden på många år. Sedan dess har det gått sämre för Shyamalan, och när han för två år sedan gjorde filmen “The Village”, suckade de flesta. Suckningarna lär dock gå över i buningar nu, när Shyamalan är bioaktuell igen. För att se “Lady in the Water” är inte mycket mer givande än att stirra in i en vägg.
Cleveland Heep är ansvarig för det stora lägenhetskomplexet The Cove i Philadelphia. Under en natt som kommer att förändra hans liv hittar Cleveland en Narf, i poolen som hör till lägenheterna. Han får snart reda på att Story, som narfen heter, kommer från “Den blå världen”, och måste ta sig tillbaka dit så fort som möjligt. Det är dock lättare sagt än gjort eftersom en stor vargliknande varelse försöker hindra Story från att ta sig hem.

Det låter onekligen som en förvirrad historia, och det är precis vad det är. En obegriplig blandning av fantasyhistorier, varulvsliknande djur och stereotypa karaktärer har rörts samman och bildat det sämsta, och mest oförståliga jag har sett i filmväg på flera månader. Jag vet inte om Shyamalan har blivit korkad, eller om han är för smart för biopubliken. Men att ta så vitt skillda ingredienser och göra det till en enda film som blir så rörig att man undrar vad tanken med filmen egentligen är tyder snarare på idioti än smarthet. Behållningen borde finnas i de två, normalt sett, skickliga skådespelarna Bryce Dallas Howard och Paul Giamatti, men icke sa Nicke. Istället är båda en bidragande orsak till att filmen är så pass dålig som den är, och deras stela agerande blir efter ett tag bara tröttsamt att titta på. Kanske beror deras träiga rolltolkningar också på att dialogerna är så fruktansvärt dåliga. För att samtliga tittare ska hänga med i alla svängar måste personerna ständigt berätta exakt vad de tänker och vad som händer, och flera gånger blir de till och med tvungna att prata med sig själva för att klargöra exakt vad som försigår. Ibland får jag allvarligt fundera på om “Lady in the Water” är gjord för förståndshandikappade.

Frågetecknena som cirkulerar i mitt huvud är fortfarande många. Hur mycket jag än funderar kan jag inte förstå hur Shyamalan tänkte när han gjorde den här filmen, inte heller kan jag förstå hur två skickliga skådespelare som Bryce Dallas Howard och Paul Giamatti tänkte när de skrev på för denna filmen. Men det jag har allra svårast för att förstå, är att mannen bakom den här filmen är samma man som för sju år sedan skapade succén “Sjätte Sinnet”.