Le Crime de Monsieur Lange

“The Crime of Monsieur Lange” tar sin början på ett litet franskt gränshotell nära den belgiska gränsen. En man och en kvinna anländer och mannen blir igenkänd som en förrymd brottsling från polisens beskrivning. När de lämnat foajén diskuteras det friskt om huruvida de ska uppge paret eller ej. Kvinnan, Valentine, återvänder och slår sig ned vid ett bord. Hon berättar att mannen vid namn Amédée Lange har begått ett mord, men ber dem lyssna på hennes historia innan de bestämmer sig.
I Paris ägde Valentine ett tvätteri. Hon kände knappt Lange, en serieförfattare full av drömmar vars arbete aldrig blev publicerat. Lange blev rekommenderad att uppsöka en man vid namn Batala för publiceringsmöjligheter, och det är här det börjar gå fel. Batala var en självisk man som hade ekonomiska problem och försökte med alla medel att utnyttja folk. Så han lurade Lange att skriva över rättigheterna till hans paradserie “Arizona Jim” för att sedan fylla den med reklam. Men snaran dras åt, och Batala iscensätter sin egen död. Efter det formas ett kooperativ som blir väldigt framgångsriks ända fram tills dagen Batala återvänder.

François Truffaut (“De 400 slagen”) kallade “The Crime of Monsieur Lange” för Renoirs bästa skapelse. Jag är benägen att hålla med, till viss del, även om “La Chienne” och “Grand Illusion” anses vara hans största bedrifter. Trettiotalet var hur som helst Renoirs bästa år. Filmen gjordes åt den då socialistiska organisationen “Popular Front” som var extra aktiva under 30-talet i Frankrike. Och även om man kan ana de socialistiska strömningarna så är de politiska aspekterna inget Renoir lägger fokus på. Istället har han koncentrerat sig på karaktärer, men också gemenskapen; klassiskt för 30-talets socialistiska Frankrike. Detta känns väldigt lyckat. Filmens höjdpunkt är helt klart Odette Florelle som utstrålar en fantastisk karisma.

De bearbetade karaktärerna, de engagerade skådespelarna och en gnutta improvisation kommer Renoir långt med. Truffaut får således sin tes bekräftad.