Livet från den andra sidan

Efter två framgångsrika The Office-säsonger och lika många Golden Globe-statyer i bagaget har Ricky Gervais gjort kometkarriär. Det har inte varit en fråga om, utan när, han skulle axla huvudrollen i en egen film.
En rutinmässig läkarundersökning går snett och Bertram Pincus (Gervais) dödsförklaras i sju minuter. Han återuppstår med ynnesten att se döda. Eller? För en ensamvarg som njuter av att vara tandläkare för att han kan tysta människor genom att stoppa bommull i deras munnar är det värsta tänkbara scenario. Speciellt när det visar sig att alla framlidna vill ha något. Och främst Frank Herlihy (Greg Kinnear), som vill att Pincus ska förstöra sin änkas bröllop.

Handlingen är ordinär, nästan lite väl slät. När den bittre särlingen utrustad med bitska repliker på allt väl tar sig an uppdraget förstår man åt vilket det håll filmen kommer utvecklas. Första halvan är stundom fenomenal. Gervais narcissistiska karaktär med en portion Dr. House och en släng av något från en tidig Woody Allen-produktion bär upp filmen. När det ibland blir för pinsamt och kitschigt räddar Gervais scenen med en tajmad blick eller en enkel gest. Ibland är det så mycket roligare än det uppenbara i en talad dialog.

Berättandet balanserar hela tiden på en skör tråd, första halvan är acceptabel, främst tack vare Gervais och Kinnears utmärkta kemi. När sensmoralen träder in i handlingen sjunker också skrattfrekvensen och det blir sötsliskigt och förutsägbart. All potential i duon Gervais och Kinnear går till spillo.

Efteråt sitter man kvar som ett frågetecken och undrar vad som hänt. Vad hände efter den första lovande halvan? Med en modigare producent, en bättre regissör och rakare linje hade det kunnat bli riktigt bra. Nu lämnar filmen efter sig en irriterande bitsk eftersmak.