Lords of Dogtown

I början av 70-talet verkade de slutna och stökiga gatorna i stadsdelen Venice inte särskilt lockande för en utomstående. För de tonåringar som på morgonen surfar, hoppar över skolan, och på eftermiddagarna åker skateboard är stadsdelen skräddarsydd. Med ena handen i gatan, smekte de betongen precis som om det vore en våg. Ungdomarna som levde livet likt ett sommarlov skapade den aggressiva och orädda skateboardstil som idag syns över hela världen.
– Vi insåg aldrig att dessa små hjul under våra fötter skulle ta oss på en resa genom livet som vi aldrig hade kunnat drömma om, säger Stacy Peralta, en av frontfigurerna i Z-Boys, gänget som införde den nya stilen.
– Eftersom de nya plasthjulen (av silikon) greppade betongen kunde vi helt plötsligt åka vertikalt, fortsätter Peralta. Vi började åka på vägar på samma sätt som när man surfar på vågorna. Vi bytte underlag och blev professionella skateboardåkare.

“Lords of Dogtown” vinner mycket i just skateboardingen. Sekvenserna då en grupp tonåringar åker igenom gränder i hög hastighet, ackompanjerat av lysande 70-tals klassiker är fantastiskt trevligt. Flytet i filmningen kring åkningen är häpnadsväckande ren, relativt få klippningar, och skådespelare som tycks kunna behandla de gamla brädorna utan några större problem. Ibland när sidohistorierna kärlek, vänskap och pengar inleds blir det genast en annan typ av film. Farten och fläkten, ofta med några sarkastiska skämt, som gjorde mig så tillfredställd är som bortblåsta. Istället måste vi tacklas med flickvänner, svek, vänner som vill gå sina egna vägar, och stora företag med mycket pengar som är redo att investera. Att göra en film fylld med läckra trick och förbluffande åkning är givetvis omöjlig. Men att blanda sarkasmen som är så charmig med allvarlig dramatik känns helt fel. Det blir för mycket fester som urartar och relationer som stupar. Visst, vi får se “The Z-Boys”, och hur det verkligen gick till, men sättet fatet serveras på känns alldeles för bryskt.

“Lords of Dogtown” skapar sug efter skateboarding, tänk om jag satsat på det där istället är lätt en tanke som skapas. Det är därför synd att de tillfällena som är så välskapade ofta sopas under mattan med problem och konflikter, serverade på ett bryskt och ocharmigt sätt.