Lucky You

Proffspokerspelaren Huck Cheever möter den oemotståndliga Billie Offer och lär sig att handskas med kärleken på samma sätt som han handskas med spelkorten – genom att lita på hjärtat i stället för på hjärnan. Huck försöker skrapa ihop de 10 000 dollar som krävs för att han ska kunna köpa in sig i finalen i poker-VM, även om (eller kanske därför att) det innebär att han måste spela mot sin far, som har vunnit turneringen två gånger och som Huck har ett minst sagt svalt förhållande till.
Det är svårt, kanske rentutav omöjligt att få poker att framstå cinematiskt. I ett spel där ångest och eufori dalar upp och ned och där alldeles för många människor satt sig i dumma skuldsituationer finns det en ocean av ämnen att utforska.

Men “Lucky You”, två timmar lång dessutom, står och stampar på ruta ett genom hela filmen. De moraliska sidohistorierna saknar egentliga poänger . De humoristiska sidohistorierna är inte roliga. Och två timmar evigt pratandes om poker utan att egentligen prata om poker skulle kunna gå vem som helst på nerverna.

För egentligen, vad handlar vadslagning om? Att vinna pengar, eller hur? Och då att försöka exponera sig mot så mycket pengar som möjligt med så liten risk involverad som möjligt. Egentligen är det en ganska intressant metafor för livet i sig. Vi måste oftast riskera något för att vinna något. Istället för att fundera kring dessa universella frågor ser vi en film om en spelberoende ung man som planlöst lånar pengar till höger och till vänster för att spela bort dem samma kväll.

I slutändan är “Lucky You” en dålig film av samma anledning som poker aldrig blev framgångsrikt eller robust på tv, att se andra spela kort är inte speciellt upphetsande.