Maskens Återkomst

Pinsamt! Endast med detta ord har jag sammanfattat ett av årtusendets hittills sämsta biofilmer. Vem du än är, hur gammal du än är, hur du än mår, det spelar ingen roll, du kommer att vara besviken när du går ut från biosalongen, såväl om du är 8 år som om du är 80 år.
Tim Avery har varit serietecknare så länge han kan minnas, det är hans största passion här i livet och dagarna i ända sitter han till sin frus stora besvikelse och ritar. Hur bra herr och fru Avery egentligen passar tillsammans är diskutabelt, dem tycker olika i så gott som alla frågor, inte minst när det gäller huruvida dem ska ha barn eller inte. Till slut kommer dem i alla fall överens och får ett barn, detta fungerar bra och dem är lyckliga ända tills den dagen då barnet visar sig ha oväntade krafter.

Maskens återkomst är en remake av The mask som kom för tio år sedan. Även om The mask kanske inte var någon riktig succé så fanns det vissa element som höjde filmen, exempelvis fanns en Jim Carrey där som använde sitt breda spektrum av minspel och kroppsspråk. I maskens återkomst kan jag tyvärr inte hitta ett enda av dessa element. Jim Carrey har ersatts av Jamie Kennedy som inte på långa vägar uppnår Carreys standard, det är så stelt och oberörande att det nästan gör ont att titta på. Komiken som borde vara filmens behållning fungerar inte heller, man försöker desperat knorra till det med den grekiska mytologin, men skämten håller ungefär samma klass som tomaterna som går över vägen och det är inte ens nära att lyckas. När man dessutom använder en Tom och Jerry liknande bihandling mellan en animerad bäbis och en hund så kan jag inte annat än sucka. Som grädde på moset är filmen riktigt förutsägbar och i barnfilmer så är detta givetvis ok, men frågan är, är detta verkligen en barnfilm? Jag kan inte svara på det, och frågan är om varken regissören eller manusförfattaren kan det heller, det känns som att den har velat anpassa sig åt både barn och vuxna, men fått problem någonstans på vägen, stundtals är den väldigt vuxenanpassad och vise versa.

Maskens återkomst saknar allt som en bra komedi ska ha. Tyvärr springer den på ett rullband, den vill så mycket, men kommer ingenstans och det blir bara riktigt makabert och fruktansvärt dåligt.