Medan åren går

Illustrationen av ensamhet måste alltid kompletteras med illustrationen av lycka för att bibehålla sin balans. Starka kontraster brottas med varandra, samtidigt som perfektionen aldrig ifrågasätts. Är vi lyckliga för att vi håller oss med mindre lyckligare personer som stärker vår egen position i livet?
Regissörens Mike Leighs senaste film “Medan åren går” är ett verk om ensamhet, kärlekssökande, förstående och hur man tar sig igenom vardagen. Det perfekta förhållandet presenteras i form av Tom och Gerri – deras tillvaro är felfri, tvillingsjälar som funnit varandra och som utgår mittcirkeln av berättelsen. I deras bekantskapskrets finner vi Mary – en hopplös frånskild romantiker som har svårt att avgöra hur många glas vin man bör dricka. Deras son Joe, vars vänner gifter sig på löpande band, samtidigt som han är singel till sina föräldrars stora förtret.

“Medan åren går” utspelar sig i fyra delar – en del för varje årstid och är ett typiskt brittiskt drama med stunder av värme, konstraster och pinsamma tystnader över en kopp te samt strilande regn. Långsamt tempo, stundtals svårsmält och en förmåga att starta sidospår som aldrig riktigt avslutas.

Det finns charm i filmen, men en charm som långt ifrån tilltalar alla. Har du en brinnande passion för brittiska filmer är detta ett perfekt tillfälle att luta dig tillbaka under två timmar och bara njuta. För er andra, så kan ni alltid roa er med att hitta kopplingar till Harry Potter-filmerna. Jag kunde finna fyra stycken.