Mitt Super-Ex

Matt (Luke Wilson) upptäcker ett tag in i förhållandet att hans nya flickvän Jenny (Uma Thurman) lever ett dubbelliv som den något motvilliga superhjältinnan G-girl. Men först när Matt gör slut får han uppleva hennes superkrafter på nära håll då hon använder dem på de mest kreativa sätt för att hämnas på honom.
“Mitt Super Ex” är en otydlig historia där ingen vet om det är en parodi av superhjältesfilmer, romantiska komedier, Uma Thurman – eller om det är en parodi överhuvudtaget. Det finns utan tvekan sämre filmidéer i Hollywood (bröderna Wayans “Little Man”, exempelvis, vi kan bara hoppas att den aldrig når Sverige), men det finns få filmer där utförandet är lika dåligt. Owen Wilson tillhör Wes Andersons åtråvärda stall av skådespelare. Angelica Huston, Jason Schwartzman och Bill Murray gör det också. Luke Wilson hade kunnat vara med, men Wes Anderson måste insett, långt före alla andra, att Luke Wilson inte är någon annan, än en stel och känslolös skådespelare.

Anna Faris har aldrig haft en stor roll i någon kritikerhyllad film. Hon hade små roller i både “Brokeback Mountain” och “Lost in Translation”, i vilka hon var fenomenal. Trots detta faktum kan jag inte låta bli att gilla henne i smyg. I de intervjuer jag har läst brukar hon aldrig hålla tillbaka på vad hon tycker om de filmer hon spelar i. Hon gillar inte “Scary Movie”-filmerna, inte heller “Just Friends” eller “The Hot Chick”. Hennes ärlighet och distans, både till henne själv, och hennes filmer är beundransvärd. I “Mitt Super Ex” är hon inte dålig, precis som i “Just Friends” gör hon sin karaktär dum, rentutav korkad, och det är bara Faris som får mig att skratta.

“Mitt Super Ex” är en romantisk komedi ur ett manligt stereotypiskt perspektiv. Regissören Ivan Reitman, som en gång i tiden gjorde nutida klassiker som “Ghostbusters” och “Animal House”, levererar återigen en film utan själ eller sinne för humor