Monsieur Ibrahim & Koranens blommor

Varför skall man bry sig om den gamle mannen bakom kassan? Han är ju arab. Så tänker Momo när han stoppar ner en chokladkaka i i sin högra ficka. Väl vid kassan chockas han då kvartershandlaren Ibrahim säger att han inte är arab, rakt ut i luften – utan att Momo sagt någonting. Senare, samma kväll frågor Momo sin pappa om det finns män som kan läsa tankar, pappan svarar att han inte skall leka dum, och de båda återgår till sina tallrikar.
Momo är 16 år, han är moderlös och får ta stort ansvar. Det innebär att handla varje dag och färdigställa middagen lagom till det att fadern kommer hem varje kväll. De flesta av varorna köper han i kvarterets livsmedelsaffär runt hörnet som ägs av “araben” Ibrahim. Han kallas araben av en del, men tillhör egentligen en minoritet från Turkiet. Samtidigt som Momo inte riktigt kan finna sig tillrätta i livet finns alltid Ibrahim där som en hjälpande hand, och de kommer närmare varandra än de någonsin hade anat.

“Monsieur Ibrahim och koranens blommor” är en otroligt charmig film. Det tar inte många minuter innan du vill se mer och upptäcka Momo. Musiken håller väldigt hög nivå, och utan att skämmas skulle musiken hamna någonstans på min topp-10 lista över den bästa filmmusiken någonsin. Blandat med några amerikanska 60-tals klassiker har man lagt in en del okända spår som skapar en bra atomsfär. Regissören François Dupeyrons kameraarbete är nästintill felfritt, kameran låts vandra omkring relativt fritt, samtidigt som den fångar upp otroligt fina färger.

“Monsieur Ibrahim och koranens blommor” ställer frågan, vad är det som gör livet gladare? Vad gör en människa lycklig? Till viss del svarar Ibrahim själv på frågan, han anser att ett leende gör livet värt att leva. I andra fall sneglar han på sin heliga koran och förklarar gång på gång att lyckan finns där i. Den oförstående Momo blir än mer konfunderas då han förklarar att han är jude, bara för att hans föräldrar är judar, något han inte har en aning om vad det innebär.

“Monsieur Ibrahim och koranens blommor” är en varm film, som verkligen får en att må bra. Även om jag aldrig ställde mig upp och klappade händerna av lycka är humorn subtil och välanvänd.