MörktBlåNästanSvart

Jorge, en Madridbo som är i 20-årsåldern har problem. Han pappa har får en stroke och är som ett barn. Matning och blöjbytning blir en del av vardagen. Storebrodern sitter i fängelse och vill att Jorge ska göra hans också fängslade flickvän gravid så hon kan flyttas till en lugnare avdelning. Samtidigt sliter han som städare för att få pengarna att gå ihop.
Men trots att debutregissören Daniel Sánchez Arévalo lyckats skriva ett manus med en rad intressanta och varma karaktärer lyckas Arévalo aldrig skapa en tillräckligt intim känsla för att vi verkligen ska bry oss om karaktärerna.

Trender kommer och trender går, men det finns få som består. En av dessa få må vara “regissör leker schackmästare”-trenden. I filmer som “Tala med Henne”, “Älskade hundar” och inte minst “American Beauty” behandlar regissören sina karaktärer som torn, löpare eller vilka bönder som helst. De flyttar runt dem och pressar in irony för empati och satir för värme eller humor. Och dessa filmskapare, Pedro Almodóvar, Alejandro González Iñárritu och Sam Mendes lyckas med sitt shackspelande som ingen annan och resultatet blir sålunda både empatiskt och varmt.

Daniel Sánchez Arévalo har gjort ett bra försök och bevisar att han besitter mycket talang, men fullt ut lyckas han inte få oss att finna värmen och empatin. Arévalo lyckas leva upp till filmen titel, och har blandat fotot med behaglig blå och järngrå. Det är snyggt, ambitiöst och bådar gått inför framtiden, men är fortfarande inte en slätstruken succé.