Mr. Woodcock

Billy Bob Thornton, Seann William Scott och Susan Sarandon är inga små namn och borde tillsammans kunna göra en ganska hyfsad film. “Mr. Woodcock” är dessvärre inte ens nära hyfsad. Både kvalitativ humor och… tja, humor i största allmänhet saknas.
Seann William Scott spelar John Farley, en i sina unga år överviktig kille som terroriserades av sin idrottslärare Mr. Woodcock. Som vuxen har han använt sin traumatiska barndom för att skriva en framgångsrik terapibok om hur man kommer över sitt förflutna. Under ett kort besök hos sin mamma i hembygden upptäcker Farley dock till sin fasa att hans mor är tillsammans med Woodcock, och han vill till varje pris få henne att inse vilket monster han verkligen är.

Handlingen är knappast originell, men det är svårt att komma på andra filmer som har utforskat temat elaka idrottslärare – vilket i ärlighetens namn gör åtminstone de första fem minuterarna relativt bra. Sedan får Billy Bob Thornton inte längre vara ensam i bild, och då blir det genast sämre. “Mr. Woodcock”:s styrka ligger nämligen i de få scener där Thornton får vara ensam med eleverna i gymnastiksalen. Tänk Caligula ur “Hets”, fast roligare. Resten av filmen är tyvärr en skrattbefriad, slarvig soppa av skämt som inte roar och scener som inte tar vara på Billy Bob Thorntons eller Seann William Scotts potential – för båda har ju varit roliga på film tidigare.

“Mr. Woodcock” är inget att rekommendera just nu. Det finns för tillfället betydligt roligare filmer på bio ch det här är inte i närheten vare sig Thorntons eller Seann William Scotts roligaste film. Dessutom finns det inte med ett enda skämt om genitalier och trä. Det säger en del om ambitionsnivån.