Murderball

Många tror att ett ryggradsbrott skulle krossa varje dröm och hopp om framtiden. De rullstolsbundna atleterna i USA:s och Kanadas landslag i den relativt okända sporten “Quad-ball”, vet dock bättre. I dokumentärfilmen Murderball berättar spelare från de två länderna om hur de övervann de många psykiska och fysiska prövningar ett liv i rullstol innebär. Det här är med största sannolikhet inte den sport du dagligen ser på Eurosport.
“Quad-ball” kan kort och gott beskrivas som rugby på fyra hjul. Med custombyggda rullstolar som onekligen för tankarna till Mad Max, gör spelarna sitt bästa (och värsta) för att sopa banan med motståndarlaget, i en sport där deltagarna gör allt och lite till för att vinna. Filmens titel syftar på sportens ursprungliga namn, med all rätt. Spelet är intensivt, explosivt, rått och man kan inte annat än fascineras av den kampvilja idrottsmännen besitter. Förutom en introducering av en ny och intressant idrott bjuds även tittaren på en inblick i vardagen hos de inblandade. Vi får höra spelarna berätta om hur de blev rullstolsbundna och hur de har anpassat sig till den nya vardagen och synen på livet.

Filmen förs framåt med en stor dos värme och humor, och lyckas oerhört bra med att motbevisa fördomarna om att rullstolsbundna människor lever tragiska liv. Grabbarna skämtar friskt om sig själva och andra med ett levande och humorfyllt språk fyllt av svordomar och fula ord, vilket får dig att gapskratta vid ett par tillfällen.

Murderball är nominerad till en Oscar för 2006 års bästa dokumentärfilm, vilket enligt min mening kan vara att ta i. Det här är utan tvekan en välgjord dokumentär som både informerar och väcker känslor, men är inte helt felfri. Fotot är en av de sämre delarna. Redan från första scenen känns den skakiga handkameran irriterande, och efter en halvtimme av dåliga vinklar och taskig ljudkvalitet skruvar man lätt på sig och konstaterar att det här inte är hållbart i längden. En handburen kamera kan säkert bidra till en mer känslosam upplevelse, men bör inte störa så mycket att tittarens humör retas. Den andra negativa delen är det faktum att ingenting är nytt, förutom innehållet. Filmen följer en standardmall vi redan känner igen från andra dokumentärer och misslyckas med att leverera nya inslag i en standardiserad genre. Trots detta är Murderball ingen dålig film. Enda felet är att den gör om det vi redan har sett med ett nytt ämne.

Mitt råd är att i första hand se “Super Size Me”, “Bowling for Columbine” eller “Fahrenheit 9/11”.