Mystic River

Mannen som är känd för huvudroller i spaghettiwesterns och som den hårdkokte polisen Dirty Harry har börjat bli ett mycket respektingivande namn i regissörsbranschen. I och med “Mystic River” fick Clint Eastwood en nominering till “bästa regissör”, samt att filmen blev nominerad till “bästa film”. Båda dessa nomineringar knep han året senare då han istället blev aktuell med boxningsfilmen “Million dollar baby”.
Tre unga pojkar leker på gatan. De beslutar att busa lite och under en av deras pojkstreck dyker en man upp. Han viftar till sig en av pojkarna och kör honom hem till sig. Under fyra dagar hålls han fånge, men lyckas sedan fly. 25 år senare knyts dessa tre mäns liv ihop igen. Jimmys dotter mördas och polisen Sean tar på sig fallet. Den tidigare kidnappade Dave lever ett ganska isolerat liv och plötsligt blir han den huvudmisstänkte för detta mord.

Mord, hat, hämnd. Få ljusa punkter infinner sig i Clint Eastwoods senaste film, “Mystic River”. Till tonerna av en dyster och allvarlig musikslinga som följer filmen, får vi se hur tre livsöden drabbas när ett liv förloras. Detta är en mycket stämningsfull film som fokuserar främst på den döda dotterns pappa och hans kamp med att hitta mördaren på sina egna sätt. Han är underbart spelad av Sean Penn som mycket välförtjänt vann en oscar för rollen. Han lyckas visa den smärtan och sorgen som en person i den situationen kan känna. Detta gör han så bra och realistiskt att han nästan enbart på egen hand höjer filmen. Polisen spelas av Kevin Bacon, som inte är någon favoritskådespelare och här gör han inte mycket väsen av sig. Istället får han agera skugga till de två andra mycket etablerade och duktiga skådespelarna. Även Tim Robbins vann en oscar för bästa biroll som den tillbakadragne och själsmässigt ärrade huvudmisstänkte för brottet.

I “Mystic River” kastas vi in i en komplicerad mordhistoria utan några svar serverade redan från början. Efter en stark och gripande inledning följer en välgjord film med ett mycket bra manus. Det är en mycket vacker och välgjord film, som når fram till publiken på ett medryckande sätt. “Mystic River” visar denna deckarhandling med hjälp av ett mycket långsamt tempo som flyter på bra i filmen. Det blir aldrig för utdraget eller onödiga utfyllnadsscener. Detta tempo behövs för att beskriva karaktärerna och deras motivationer att agera på vissa omoraliska sätt för att nå deras mål. Det är ett starkt karaktärsdrama som spelas upp, och det är bra att det utmärkta skådespeleriet lyckas lyfta denna tunga börda.

“Mystic River” består av en intresseväckande inledning, en gripande handling och en elegant avslutning. Det är ett intressant tema som tas upp, om inte än med ett lite kontroversiellt budskap. Dock är det inte, enligt mig, en film som verkligen fastnar i minnet och lämnar sina spår där en lång tid. Det är en stark film, men det kan lätt glömmas bort ganska snart efter att man har sett den, tyvärr.