Myth

Asien har senaste åren producerat en mängd bombastiska svärdsvingar-filmer. Många av hög kvalitet dessutom, inte minst vad gäller scenografi och foto. “Myth” är något av en udda fågel då den utspelar sig delvis i nutid och delvis i det feodala Kina under Qin-dynastin.
Arkeologen Jack (Jackie Chan) blir kontaktad av sin gamle vän William (Tony Leung Kai Fai) som är forskare. Han har kommit något på spåren och vill ha Jacks hjälp. De reser till Indien för att undersöka saken. Jack drömmer samtidigt drömmar om Qin-dynastin och en general vid namn Meng-Yi, nästan som om han upplevt Meng-Yis äventyr själv…

“Myth” är en ganska märklig blandning mellan nutid och dåtid med Jackie Chan närvarande i båda delarna. Medeltidsdelen påminner starkt om exempelvis “Hero” i stilen med svärdsstrider och genomkoreograferade scener, den är dessutom allvarlig till sitt upplägg. Den moderna delen å andra sida är någon sorts slapstickartad asiatisk Indiana Jones med Jackie Chan som en akrobatiskt sparkande äventyrsarkeolog.. Kontrasten mellan de två delarna är stor och när de (utan att avslöja för mycket) smälter samman mot slutet känns det lite märkligt.

Regissören Stanley Tong har regisserat en bunt Jackie Chan-filmer tidigare, däribland den kända “Rumble in the Bronx”. Han har hyfsad koll på actionscenerna och den “fysiska” biten av filmen. Däremot känns det som att han inte alls har koll på stämningsmomenten. Filmen byter stil för mycket när tidsåldern växlar och kasten mellan tårar och skratt kommer väl fort ibland, vilket får till resultat att man skrattar mest hela tiden. Det är kanske bättre än att gråta hela tiden men det är inget vidare betyg på de allvarliga stunderna. För mig känns det som att filmmakarna med “Myth” tagit sig vatten över huvudet. De försöker trycka in flera genrer i samma film med ganska magert resultat. Personligen tycker jag den nutida Indiana Jones-liknande historien är klart bäst och hade varit tillräcklig att göra film av. Speciellt som specialeffekternas skiftande kvalitet tyder på att det inte funnits tillräckligt med pengar att realisera projektet fullt ut. Nu blir det en upphackad film som inte är särskilt sammanhängande och dessutom känns en halvtimme för lång. Lite mindre överdrivna ambitioner och lite kortare speltid hade kunnat göra det här till en underhållande upplevelse.