National Treasure

Rollen som Charlie och Donald Kaufman i “Adaptation” var felfri. Tolkningen av Roy Waller i Ridley Scotts “Matchstick Men” var inte dålig den heller. Dessa två rolltolkningar har skapat en seriös bild Nicolas Cage. I hans senaste film, “National Treasure” gör Cage en knappt godkänd insatts i en halvmedioker matinéfilm.
Under en åskig höstkväll kommer den unge Benjamin Gates (Cage) underfund med familjens bakgrund. Hans morfar berättar om en skatt, gömd och bortkommen sedan länge. Ett trettiotal år därpå inleder Gates tillsammans med sina vänner jakten på skatten. Inledningen kunde ha varit bättre, redan efter gruppens första moment splittras gruppen i två rivaliserande partier. De båda inleder jakten på den gömda skatten.

“Oceans Twelve” var tänkt att ta priset som vinterns stora filmkupp. Ni vet hur det gick, filmen floppade och filmens kupp var medioker. I obefintlig konkurrens går sålunda priset till “National Treasure”. Vi märker tidigt att regissör Jon Turteltaubs projekt är ambitiöst och seriöst. Scenövergångarna är inte alltid speciellt snygga, men det är dock tydligt att Turteltaub i alla fall försökt tänka till både en och två gånger. Att resultatet blir sådär är en annan femma.

Filmens kupp, att stjäla en papyrusrulle, som sedan leder till skatten är väl preparerad. Vi blir invigda i förberedelserna och utförandets struktur är glasklar. I jämförelse till “Oceans Twelve” känns kuppen mer betydelsefull och framförallt, mer genomtänkt. Nicolas Cages prestation som den bortkomne och desperate skattsökaren känns emellertid inte alltid trovärdig. Han skall till varje pris återerövra familjens skatt, någonting han lyckas överspela utan vare sig känsla och precision.

Musiken är bra – lika ofta som den är dålig. I vissa dialoger har man öst på med dramatisk musik, något som i viss mån inneburit svårigheter att höra skådespelarna. Det är inte heller speciellt intressant med dramatisk musik då skattsökaren planlöst vandrar runt i New York. Vid de tillfällen man lagt in musiken vid rätt tillfälle känns den dock funktionell.

Driver du runt och inte har en aning om vad du skall göra är “National Treasure” ett godtagbart matinéalternativ. En del spänning blandat med klichéer och humor fungerar alltid bra under en trist lördagsförmiddag.