Notes on a Scandal

Det finns mycket som är rätt i “Notes on a Scandal”. Till att börja med skådespelerskorna, Judi Dench som en bitter lärare som tar en yngre kollega, Cate Blanchett under vingarna. Dench äger vartenda sekund som kameraobjektivet är riktat mot henne, och Blanchett är om möjligt, ännu bättre som den yngre läraren som inleder en romans med en 15-årig pojke. När Dench får reda på Blanchetts hemlighet tar hon vara på situationen – och skapar en outtröttlig vänskap.
Judi Dench guidar oss igenom historien genom att läsa högt från sin dagbok, och visst, det är uttjatat med raspiga berättarröster som ständigt ska berätta vad alla tycker och tänker. Och där berättar faktiskt inte Dench allt. Hon låter publiken läsa mellan raderna: att Dench karaktär är den typiskt eländiga engelska kvinnan med större sexuella behov än någon annan.

Det finns också mycket som är fel i “Notes on a Scandal”. Till att börja med, Philip Glass frenetiska musik som försöker göra varenda scen till den absoluta höjdpunkten. Musiken, som aldrig tycks stängas av, omöjliggör filmen att vara en svart komedi. Regissören Richard Eyre har begränsat publikens vetskap om karaktärerna till deras mest grundläggande impulser. Eyre gör bara tafatta försök att förstå sina komplicerade karaktärer på ett psykologiskt stadium. Vi kommer själv aldrig tillräckligt nära varken Dench eller Blanchett för att vi själva ska dra slutsatser som är mer än bara grundläggande. Samtidigt tycks Marbers manus föreställe sig världen som en plats där allas dagar tas upp av att ha sex eller känslomässiga utbrott. Det finns ingen som har tillräckligt starka band till sina familjer för att vi ska bry oss på allvar. Materialet finns, en älskande man, en tonårsdotter och en pojke med downsyndrom.

Det mest frustrerande är att “Notes on a Scandal” för det mesta är ganska smart. Observationerna mellan Denchs och Blanchetts karaktärer – att ingen av dem egentligen uppskattar de liv de valt och att båda försöker bli älskade och accepterade av någon, men bara lägger krokben för sig själva – är intressanta och bra. Men, en film om en kvinna som håller tillbaka sina behov tills hon inte klarar mer, borde inte vara lika bräcklig som kvinnan själv.