Ong-bak

Thailand är inte det första man tänker på när man ska förknippa ett land med film. Trots att det saknas storfilmer har det ändå producerats ett par pärlor från det landet. Vissa överraskningar dyker upp ibland och imponerar stort. Jag önskar att jag kunde säga det om “Ong-Bak”.
Ting bor i en liten by och har specialiserat sig i Muay Thai, en slags thaiboxning. När en helig Buddhastaty stjäls från byn får han i uppdrag att åka in till storstadsdjungeln Bangkok för att leta reda på bovarna. Naiv som han är, upplever Ting många nya saker i staden och dras in i flera olika härvor. Tillsammans med Humlae, en smågangster som försöker att tjäna pengar med hjälp av Tings slagsmålskunskaper, ger han sig ut på ett äventyr för att få tillbaka statyn. Ett mycket actionfyllt äventyr.

“Ong-Bak” har ett stort problem som hela filmen tyvärr får lida av. Man har valt att sätta actionscenerna framför manuset och det märks, kan jag lova. Den hemskt klichéfyllda handlingen är näst intill larvig och så förutsägbar att man nästan mår dåligt. Hade filmen varit mer genomtänkt både när det gäller karaktärer och innehåll, hade det kunnat bli ett positivt resultat av det hela. Men nu blir det bara pannkaka. 95 procent av allt lämnas till actionsekvenserna, som faktiskt är mycket underhållande. Vad jag inte förstår är varför man inte har använt sig av en kompromiss mellan dessa fina, vågade och välgjorda slagsmål och en bra handling?

Tony Jaa känns som den nye Jackie Chan när han gör sina egna stunts. Ibland sitter man och bara gapar över de snabba slagen, långa hoppen och otroliga koordinationsrörelser som denna skådespelare visar upp. Hela filmen är i stort sett en kavalkad av dessa actionscener. I början känns det nytt och underhållande, men ju längre filmen går desto mer upprepas samma armbågsslag mot huvudet och liknande rörelser. Trots dessa upprepningar är det minst sagt imponerande och inte minst underhållande, samt extremt våldsam action. Det fungerar bra när man endast söker efter underhållning sent på kvällen, men om man vill en riktig film bör man leta vidare i filmhyllan. “Ong-Bak” kan inte räddas endast med hjälp av invecklade sparkar och slag. En film måste ha en handling också, och det saknar “Ong-Bak” helt och hållet.