Publicerad kl 00:00 den 4 Sep 2008

av

Robert Larsson

rlarsson@cine.se


Hilary Swank och Gerard Butler ställs mot varandra som man och hustru i den här sockersöta sufflén till film som vill vispa in lager efter lager av romantiserande sekvenser i ögonen på kärlekskranka tjejer.
Det börjar med ett gräl. Ett riktigt storbråk som påminner mig om varför jag inte har ett förhållande just nu. Hilary Swank spelar Holly som i inledningen är rosenrasande på sin man Gerry. Hon talar i tungor, något som de flesta flickor gör alldeles för ofta. Gerry, precis som 99 % av alla andra män här i världen, förstår inte detta främmande språk, och då ryter Gerry till och ställer henne mot väggen. ”Vad vill du kvinna?” Samma sak undrade jag också när jag försökte lista ut i tio minuter hur grälet började, vad det handlade om och till sist varför det slutade. Efter den örfilen till inledning är man inställd på att filmen är mer konfliktfylld än Irakkriget.

Filmen gör dock en helomvändning då vi i nästa scen får se Holly och hennes närmaste vänner på en begravning. Det visar sig att Gerry slängt sin sista smutstvätt på golvet tack vare en tumör som avslutat hans liv alldeles för tidigt och därmed slipper vi i alla fall mer infekterade gräl. Holly däremot gräver ner sig fullständigt och detta visste ju givetvis Gerry skulle hända. Därför har han förberett Hollys sorgearbete genom att skriva små brev där han berättar vad hon ska göra för att ta sig igenom den här hemska händelsen utan att tappa förståndet. Gulligt är bara förnamnet.

Små, små kärleksfulla brev blir det som för storyn framåt. Och jag måste medge, det är inte ett helt uselt grepp och det känns som ett lite roligare tillvägagångssätt trots den tragiska händelsen. Det börjar lite lättsamt då Holly får enkla instruktioner som att köpa den där sänglampan som de aldrig hann med att göra tillsammans, men allt eftersom mynnar det ut i tyngre saker där kontentan givetvis är att hitta tillbaka till sig själv. Det är förutsägbart, men ändå lätt att acceptera.

Då och då dyker det faktiskt upp lite av den där komedin som brukar vara så sällsynt och den är inte så ostig som hos merparten av konkurrenterna. Tillbakablickar poppar upp titt som tätt och Gerard Butler får faktiskt vara med på ett hörn trots att han försvinner så tidigt in i filmen. Swank och Butler är felfria liksom resten av ensemblen där Harry Connick Jr. spelar den rolige och osympatiske Daniel som fattar tycke för Holly. Denna lilla sidohistoria är ett ganska välkommet inslag när huvudhistorien mot slutet fullständigt överbelastas av rosa fluff och annat slisk.

När Gerry dessutom avslutar varje brev med filmens titel hör jag i mitt inre ett helt eko av tjejer brista ut i ett ”aaaaawwww, sååå gulligt”, och är du en av dessa, är ”P.S. I Love You” ett bra val.

P.S. I Love You

Regi

Richard LaGravenese

Skådespelare

Gerard Butler,
Gina Gershon,
Harry Connick Jr.,
Hilary Swank,
Jeffrey Dean Morgan,
Kathy Bates,
Lisa Kudrow

Genre

Drama, Romantik

Originaltitel

P.S. I Love You

Premiärdatum

21 december, 2007

Språk

Engelska

Längd

126 minuter

Produktionsår

2007