Pirates of the Caribbean: Död mans kista

Film är bäst på bio. Det råder det absolut inget tvivel om, än mindre om det är den nya Pirates of the Caribbean produktionen det gäller. Med alla dess specialeffekter är det omöjligt att inte säga att den här filmen ska ses på bio. Efter otaligt många misslyckade försök med att skapa något nytt inom den inte allt för omdiskuterade piratfilmsgenren kom så ett påkostat försök från Disney, Pirates of the Caribbean blev omåttligt populär och drog in mer pengar än någon vågat hoppas på. Nu är uppföljaren här, budgeten är större än föregångarens, likaså förväntningarna.

Johnny Depp är tillbaka i titelrollen som piraten Jack Sparrow. Förbannelsen över skeppet Svarta pärlan har hävts, men det går snart upp för piraten att fler problem väntar honom. Jack har en blodskuld till den legendariske Davy Jones, kapten på den fruktade flygande holländaren. Lyckas inte Jack med att överlista den onde piratkaptenen kommer Jack tvingas att tjäna Davy Jones för all framtid.

Will Turner som än en gång spelas av Orlando Bloom, samt hans fästmö Elizabeth Swann som gestaltas av Keira Knightley dras naturligtvis med i Jacks värld av problem. Deras genensamma mål blir hitta död mans kista, efter upprepade sammandrabbningar med havsmonster och förvildade människor når de till slut fram till sitt mål, på vägen hinner Will Turner med att träffa sin far Bootstrap Bill som spelas av Stellan Skarsgård.

En uppföljare blir sällan lika bra som dess föregångare, tyvärr är inte Pirates of the Caribbean – Död mans kista något undantag i den frågan. Trots det överträffar den här filmen mina förväntningar. Skådespelarinsatserna är utan undantag mer än godkända. Den starkast lysande stjärnan är naturligtvis Johnny Depp som från början till slut ser till att filmen hela tiden är ett stycke förstklassig underhållning. Trots en halvdålig story gör de talangfulla skådespelarna detta till något riktigt bra.

Manuset är en av filmens absoluta höjdpunkter. Ted Elliott och Terry Rossio har gjort ett bra jobb med att anpassa dialogerna till dess karaktärer och har givit skådespelarna möjligheter att spela ut sina roller, vilket många av dem tagit vara på. Man har sett till att de humoristiska inslagen duggar tätare än i föregångaren dessutom har man gett bredare andrum för animationerna. Tyvärr blir dem för många och får en alldeles för central roll i filmen. Det är egentligen det enda som hindrar skådespelarnas chans att blomma ut till hundra procent.

Jag hade väntat mig ännu ett fantastiskt soundtrack till den här filmen, tyvärr kunde jag inte urskilja något nyskrivet i uppföljaren och musiken är i det närmaste identisk med den första. Men eftersom det var en av de bästa bitarna i den första filmen räcker musiken till uppföljaren också.

Idén till Pirates of the Caribbean kommer från en av Disneylands mest uppskattade attraktioner. I den första filmen gick det att känna igen sig i miljöerna som mer eller mindre är direkt hämtade från attraktionen, i den nya filmen får vi stifta bekantskap med översminkade kannibaler och övernaturliga groddjur, och det som från början gav Disney idén känns ganska långt borta. Men det blir tillslut en ganska bra film, med träffsäker humor, roliga trick med kameran och skådespelare som glänser.