Proof

Jag visste ingenting om filmen jag skulle komma att få se, jag visste inte ens vilken film det var. Jag befann mig i en fullsatt salong i Stockholm, på min biljett kunde jag läsa Stockholms filmfestival, Surprisefilm 2. Det var först när en man steg upp på scenen och började läsa upp skådespelarna som jag fick ett hum om vilken film det var. Min första gissning när mannen hade läst upp det första namnet, Jake Gyllenhaal var “Jarhead”. Istället visade det sig vara “Proof”.
Catherine kommer hem till Chicago för att ta hand om sin döende far, Robert. När fadern avlider kommer Roberts andra dotter, Claire över för att medverka på faderns begravning. Samtidigt passar hon på att bo hos Catherine några dagar och uträtta en del ärenden när hon ändå är där. Snart framkommer det att fadern under sina sista år i livet har löst ett av mattematikens största problem genom alla tider. Men frågan är om det verkligen är han som har gjort det?

Storheten i “Proof” är att den egentligen inte handlar om något, men ändå lyckas få mig som tittare att tycka att det är ganska intressant. Stundtals blir det visserligen lite segdraget, men mestadels lyckas filmen trots sin obefintliga handling att underhålla. Tyvärr blir underhållningsfaktorn inte riktigt så hög som den hade kunnat bli. Ett lätt sätt att åtgärda detta hade varit att krydda på manuset lite, öka hastigheten och försöka göra någon slags röd tråd i alla fall. Den underhållning vi får se får vi dock tacka en fantastisk skådespelarensamble för. Gwyneth Paltrow gör antagligen sitt livs skådespelarinsats när hon gestaltar den bittre Carherine. Jake Gykkenhall är inte mycket sämre, och även om han kanske inte lyckas komma upp riktigt i samma nivå som i “Donnie Darko” så är det bra nära. Även övriga skådespelare, inte minst Anthony Hopkins är också riktigt bra. Samantaget kan jag inte minnas när jag senast såg så här mycket bra skådespeleri i en och samma film.

Hade “Proof” varit lite mer händelserik, lite mer spännande och lite mer fartfylld så hade den kanske kunnat bli en riktig klassiker. Nu blir den tyvärr bara en sämre version av “A Beautiful Mind”, men vad gör väl det när vi får se prov på flera av årets kanske bästa skådespelarinsatser?