Rescue Dawn

“Rescue Dawn” utspelar sig under Vietnamn-krigets början och är baserat på en sann historia. Vår hjälte Dieter Dengler blir nedskjuten över Laos när han är ute på ett hemligt uppdrag. Naturligtvis (det skulle inte bli mycket till film annars) överlever han, vilket visar sig ha både fördelar och nackdelar. En fördel är att han kanske med lite tur och skicklighet kan ta sig hem levande, nackdelar är att han är jagad, så småningom tillfångatagen och med tiden blir han också torterad. Han tags till ett fångläger där han möter andra amerikaner och resten får ni helt enkelt se själva.
Det slår en ganska tidigt att Herzog haft en begränsad budget att arbeta med. Filmen är nedtonad från de vanliga storslagna filmerna vi tidigare sett om Vietnamn-kriget och det har inte stoppats in några onödiga explosioner eller liknande. Som tur är behöver inte det nödvändigtvis vara något negativt, och Herzog gör det bästa av situationen genom att fokusera på karaktärerna. Han får också ut det bästa av många av skådespelarna, till exempel är Christian Bale mycket bra och förtroendeingivande i huvudrollen, trots några riktigt jobbiga uppgifter som att äta en tallrik med insikter. Enda problemet med Bales insats är att han i sin strävan efter att göra en dyster och kall karaktär i bland viskar så lågt att det knappt går att höra vad han säger. Även Steve Zahn är bra i sin roll som Dieter Denglers kompis Duane Martin, om än inte på Bales nivå.

Som i andra Herzog-filmer är tempot ibland något tveksamt med vissa scener som borde varit kortare och andra som borde varit längre, men det stör egentligen inte särskilt mycket. Handlingen känns heller inte särskilt klockren eller intressant på pappret, men porträtterat på film blir det ändå bra även om man knappast lär följa den verkliga historien till punkt och pricka, men så är det ju ingen dokumentär heller.

“Rescue Dawn” är en bra film som inte når upp till de där verkliga klassikerna. Werner Herzog har sina vana trogen hittat vackra miljöer och bra skådespelare till en bra men inte perfekt berättelse och därmed tycker jag nog också att det är hans bästa verk på ett par år. Det känns också som en Herzog-film rätt igenom samtidigt som det är betydligt mer lättillgängligt än flera andra av hans verk, vilket säkert gläder gubbarna på filmbolaget.