Resident Evil: Apocalypse

Spelet Resident Evil är en väldigt populär serie. Första spelet dök upp 1996 till Playstation och rönte stora framgångar. Med dessa framgångar så kom det några uppföljare och sedan även en film skriven och regisserad av Paul WS Anderson. Många anser att spel inte borde bli film och i vissa fall är jag beredd att hålla med. I Resident Evils fall så hoppades jag innerligt på en film som var trogen spelet men ändå hade ett uppfräschat manus och trovärdiga skådespelare. Nu blev det inte så och första filmen hade ingenting med spelet att göra förutom vissa referenser såsom ett par monster och företaget Umbrella som skapar det farliga viruset som gör att alla blir zombies. En total besvikelse och ytterligare ett magplask för spel som blir film. Resident Evil blev ändå hyfsat framgångsrik och en uppföljare fick se dagens ljus, Resident Evil: Apocalypse är namnet på den och Paul WS Anderson har återigen bidragit med manus. Regissörsstolen lämnade han dock över till regidebuterande Alexander Witt.

Resident Evil: Apocalypse tar vid där ettan slutade. Raccoon City, staden där det hela utspelar sig i, är i fullständigt kaos. Viruset har spridit sig och levande döda tar över staden. Företaget Umbrella beslutar sig för sätta staden i karantän och utplåna allt och alla som rör sig där. Det är nu upp till våra hjältinnor, Alice (Milla Jovovich) och Jill Valentine, (Sienna Guillory) att rädda dagen. Allting går dock inte som planerat och när Umbrella sätter in sitt farligaste vapen hittills, den dödsbringande mutationen Nemesis börjar det bli riktigt farligt.

Resident Evil: Apocalypse bygger mycket på den tredje delen i serien, Resident Evil: Nemesis, och det är väldigt skönt att dom tar till vara på monstrena och karaktärerna från serien. Vi återser lickers, dom klassiska hundarna, massvis med zombier och sist men inte minst, den livsfarlige mutationen Nemesis. Även Carlos Oliviera (Oded Fehr), den manliga protagonisten från spelet är med. Det hade alla förutsättningar att bli en bra actionfilm men det vill sig inte riktigt. Milla Jovovich är en dålig skådis och hennes karaktär är bara irriterande. När Witt har börjat bygga upp en bra stämning så förstör han det genom att låta Alice volta igenom några rutor och skjuta ner allting som rör sig för att till sist fälla en Hollywoodkommentar. Detta moment upprepas också ett flertal gånger vilket bara blir löjligt. Actionbiten är delvis bra och det är fart från första början men det blir mest tjatigt i längden och vissa bitar känns bara larviga och krystade. Skräckelementen är obefintliga och Nemesis, den elakaste av dom elakaste, känns bara fjantig. Dialogen känns bitvis väldigt stel och skådespelarprestationerna är inte de bästa. Men trots alla sina brister så flörtar filmen tillräckligt mycket med spelen för att vara någorlunda sevärd. Är man ett fan av spelen som jag så finns det ändå en viss behållning med att se den här filmen till skillnad från ettan. Det är ett stort steg framåt för Resident Evil och även om det inte gick hela vägen fram den här gången är jag övertygad om att det går bättre nästa gång.