Resident Evil: Extinction

Zombies. Man måste älska dem. Dessa vandrande lik med aptit för kött har så mycket mer personlighet än de flesta skådespelare som genom årtiondena har hackat dem i småbitar, skjutit deras hjärnor till smörja och varit så urbota korkade att de har gått in i rum där minst en av de odöda står och lurpassar. Medan zombies sällan sviker, gör ofta filmerna de är med i det (den genialiska “28 veckor senare” är ett av få undantag). Anar ni åt vilket håll det lutar för “Resident Evil: Extinction”?
“Extinction” är den tredje delen i filmadaptionen av de klassiska tv-spelen ur Resident Evil-serien. Det bör dock nämnas att varken denna eller de två tidigare filmerna inte har speciellt mycket att göra med spelen och det är i stort bara bakgrundskonceptet och vissa namn som har lånats.

Handlingen tar vid ett par år efter den andra filmens slut. Storföretaget Umbrella Corporations T-virus, vilket förvandlar människor till zombies, har spritts över världen och civilisationen är dödförklarad. Bokstavligt talat. Kvar finns ett fåtal överlevande som leker Mad Max i Nevadas öken i jakt på bränsle, mat och en plats dit viruset inte har nått. Genom ett genialiskt nytänkande av manusförfattarna dyker hjältinnan Alice upp och slår sig ihop med överlevande från Racoon City för att återigen bekämpa Umbrella och hitta ett botemedel mot smittan. Lägg märke till sarkasmen i den förra meningen…

Vill man ha non-stop action, hyggliga specialeffekter och medelmåttiga skådespelare är “Extinction” inget dåligt val, förutsatt att man inte har några högre förväntningar. På schemat står akrobatiska slagsmål, usla dialoger med R&B-sångerskan Ashanti, dåliga oneliners under Den Sista Stridenâ„¢ och det obligatoriska skjutandet, sprängandet och lemlästandet av hundratals zombies.

Spelens känsla för vandrande i mörka korridorer och utforskande av övergivna byggnader bibehålls relativt bra. Filmen är däremot inte läskig för fem öre, till skillnad från ovan nämnda “28 veckor senare” som hör till det mest ångestladdade, skrämmande och stämningsfulla jag någonsin har sett.

Överlag är “Resident Evil: Extinction” en medelmåttig film. Den försöker göra mycket men gör det mesta halvdant. Lägg pengarna på ett bra zombiespel istället. Tänk hur mycket House of the Dead man kan spela för nittio spänn…