Robotar

Det är galapremiär av 20th Century Fox’s storsatsning “Robots” på Rigoletto i Stockholm. Ciné har blivit inbjudna. Jag och min gode vän går in i den rymliga salong 1 och slår oss ner mellan Börje Salming och “Svullo”, framför Niclas Wahlgren. Det är lite stjärnglans över premiären när Robert Gustavsson stiger fram tillsammans med de andra som dubbat filmen. Publiken applåderar när de tar emot blommorna och sedan startar filmen. Direkt på, ingen reklam. Vilken skillnad!
Filmen handlar om Rodney Copperbottom, en robot som lämnar sin födelseby bakom sig för att söka lyckan i Robot City hos sin idol, mästeruppfinnaren Bigweld. Men när han kommer till staden är något inte rätt. Bigweld saknas och istället finns det bara någon robot vid namn Ratchet som tagit över företaget som tillverkar robotdelar. Från och med Rodneys ankomst ska endast uppgraderingar säljas. Detta står i extrem kontrast till vad Bigweld sa enligt Rodney och han och hans vänner ska rädda företaget och ta reda på vad som har hänt med Bigweld.

Detta är som sagt en ny film från studion som gav oss “Ice Age”, en mycket bra film. “Robots” når dock inte riktigt upp till samma nivå. Filmen känns ganska barnslig på sina håll och även om många av skämten är ganska vuxna så är det oftare lite larvigt. Dessutom så måste jag säga att Robert Gustavsson på sina ställen talar så fort att jag inte hör vad han säger. Detta ska man i och för sig inte skylla på honom utan snarare på Robin Williams som gör den Engelska rösten, men det drar ändå ner helhetsbetyget. Animationen lämnar inte något att klaga på, tvärtom. På sina ställen står den verkligen ut då man ser strålande scener, som luftskeppets färd. Himmelskt! Dessutom måste man ju skratta åt parodin på Britney Spears och slutscenen i allmänhet som verkligen var rolig och välgjord.