Running Scared

Paul Walker. Jag har aldrig riktigt greppat denne man. Är han bra eller dålig? Snygg eller ful? Rolig eller tråkig? Tuff eller töntig? Genombrottet ” The Skulls” från 2000, och publiksuccén “The Fast and the Furious” är inte mycket att hänga i julgranen. Paul Walker har gjort dåliga filmer under hela sin karriär, och filmer där han verkligen övertygat går inte ens att räkna på ena handen. Men, “Into the Blue” kan ha varit den sista. “Eight Below”, som gick upp på amerikanska biografer i februari är en av de bästa filmerna som utspelar sig i snömiljö jag har sett, och i och med “Running Scared” känns Walker som etablerad Hollywoodveteran som helst.
Paul Walker spelar Joey Gaxelle, en maffiamedlem med låg status och hans jobb är att göra sig av med “heta” vapen från mord. Problemet är att Joey har gömt alla dessa vapen i sin källare istället för att kasta dem i floden. Joeys 10-årig son och hans kompis Oleg får syn på Joeys gömma, och Oleg stjäl en av pistolen som tidigare samma dag varit med i mordet av en korrumperad polis. Oleg skjuter sin våldsamme styvfar, rymmer med pistolen och jakten är igång.

Åter till Paul Walker. Det är svårt att tvätta bort ett dåligt rykte. Paul Walker har börjat bra. I “Running Scared” är han alldeles utmärkt som den godtrogne familjefadern, men med ett kontroversiellt arbete. Walker, vars specialitet tidigare varit att han överspelar sina karaktärer kraftigt tycks ha lugnat ner sig, använder sitt kroppsspråk mer och stor del i detta har antagligen regissören Wayne Kramer. Kramer som både regisserade och skrev independentsuccén “The Cooler” har också skrivit “Running Scared”. Kramer vägrade sälja sitt manus till en stor studio, och började samarbeta med independentproducenterna på Media 8. Kramer fick lyckligtvis helt fria tyglar, och det syns. “Running Scared” har ett enormt snyggt bildspråk, gryning, med 75 % filmat med handkameror, vilket skapar en mycket intensiv känsla.

Det är emellrtid inte bara Paul Walker som lyckas övertyga. De båda ungtupparna Cameron Bright och Alex Neuberger är perfekta, och tog sig förbi uttagningar med över 700 konkurrenter. I överlag är “Running Scared” extremt välcastad, samtliga karaktärer sitter väl på sin plats, är troliga och ger filmen ett bra flyt.

“Running Scared” är en positiv överraskning i en filmvår som annars er ganska förutsägbar ut. Actionfilmer där handlingen innehåller intressanta, välskrivna twister och framförallt ett mycket originellt och snyggt bildspråk är det inte överflöd av, håll utkik efter Wayne Kramer i framtiden.