Serenity

“Serenity” är skriven och regisserad av Joss Whedon och baseras på hans TV-serie “Firefly”. Serien är kanske mest känd för hur illa den behandlades av bolaget Fox. De avslutade visningen av första och enda säsongen innan de sista avsnitten ens visats, dessutom visades avsnitten i fel ordning av någon obegriplig anledning. Serien har ändå fått en hel del fans, vilket man kan märka av diskussionerna på Internet. Jag har aldrig sett serien och bedömer därför filmen på dess egna meriter.
Kapten Malcom Reynolds har befälet över skeppet “Serenity”. Han och hans besättning hyr ut sig till högstbjudande och ägnar sig åt mer eller mindre olagliga företag på olika bebodda planeter. Han har plockat upp två lösdrivare. Läkaren Simon och hans telepatiska syster River som alliansen av någon anledning är ute efter. Snart börjar snaran dras åt och River visar sig samtidigt vara potentiellt farlig för den övriga besättningen. Hur ska de hantera både sina förföljare och hennes svårkontrollerade förmågor?

“Serenity” känns väldigt mycket som science-fiction av fans för fans. Många av genrens klyschor ryms, allt från ondskefulla allianser och stiliga kaptener till telepatiska krigare och kannibaler. Direkt från början är det högt tempo och en hel del action. Som brukligt i genren vilar filmen tungt på sina datoreffekter. Dessa är godkända men känns stundtals inte riktigt färdiga och det finns vissa scener som är riktigt plastiga. Skådisarna är hyfsade och passar väl in i filmen, framför allt känns de avslappnade och hemmastadda i rollerna vilket säkerligen beror på TV-serien. “Serenity” innehåller en hel del humor bland all action. Kvaliteten rör sig mellan småkul till riktigt risig, men att filmen inte tar sig själv på särskilt stort allvar gör att man kan ha överseende med bristerna. Jag tycker det känns tydligt att filmen bygger på en TV-serie, stundtals känns det mer som TV än långfilm både i dialog och stil.

Det jag tror avgör om biobesökaren uppskattar “Serenity” är främst om denne är science-fiction fan eller inte. Det här är en kärleksfullt gjord fanboy-film med allt vad det innebär av småtöntig humor, slitna klyschor och udda karaktärer. För den som spenderat ändlösa timmar framför serier som Star Trek och Babylon 5 (och har sett Star Wars och liknande hundra gånger) är det riktigt kul, för de som aldrig förstått sig på genren är det nog bara en tvåtimmars gäspning. Jag tycker att även om det inte är årets film på något sätt är “Serenity” underhållande så länge den varar.