Shrek den tredje

Det känns inte som att det var länge sedan jag satt i biografen och avnjöt den första filmen om träsktrollet Shrek. Det var på den tiden då animerad film inte var lika vanligt som det är idag, och det hela kändes osedvanligt fräscht och nytänkande. Nu, sju år, åtskilliga miljarder och två filmer senare är det inte längre lika roligt. Framgångsreceptet från de tidigare filmerna fungerar inte längre och hela konceptet börjar kännas urvattnat.
Shrek och Fiona lever livet på slottet i landet “långt, långt borta”, fram till den dag då Kung Harold dör och Shrek får reda på att han står på tur i tronföljden. Shrek får panik när han hör hur det ligger till och bestämmer sig för att snabbt som ögat hitta en bättre efterträdare till kungakronan. När han hör att Fiona har en avlägsen kusin, Artie, som går i highschool långt därifrån, beger han sig iväg tillsammans med åsnan och mästerkatten för att finna honom. Samtidigt får vi i en paralellhistoria följa Drömprinsen som har för avsikt att störta Shrek en gång för alla.

Vad som gjorde de två föregångarna till så pass stora framgångar var till stor del den humor som hade smugit sig in i filmen och lyckades tillfredsställa de flesta, oavsett ålder. När Shrek nu är tillbaka för tredje gången är det dock inte alls med samma träffsäkra och mångsidiga komik. Humorn, som karaktäriserade de tidigare filmerna har simplifierats och försämrats, och det råder ingen tvekan om att de nya manusförfattarna saknar den känsla för att locka publiken till skratt, som de tidigare hade. Dessutom kan man med majoriteten av skämten räkna ut att de kommer, ett antal sekunder innan de “avslöjas” vilket gör att man sällan blir överraskad och skratten blir lätträknade. Faktum är att “Shrek 3” kanske innehåller två eller tre halvroliga moment – varav samtliga är med i trailern.

Dessvärre har storyn och filmen i övrigt inte gått igenom samma barnanpassningsfilter som humorn har gjort vilket gör att hela filmen känns ganska komplex och onödigt krånglig. För publiken blir det varken intressant eller roligt, utan främst ett sämre resultat av samma vara som vi redan har sett i de tidigare filmerna. Lyckligtvis håller både musiken och animationerna samma klass som tidigare filmer, men det räcker bara för att med nöd och näppe rädda “Shrek 3” från katastrof.

Det fungerade bra första gången, och det fungerade bra andra gången. Men i vanlig ordning kunde inte filmbolaget nöja sig med det, utan var tvungna att pumpa ur det sista ur det framgångsrika konceptet – och då gick det som det gick. “Shrek 3” är ett skämt i jämförelse med de tidigare filmerna, och ett tråkigt sätt att minnas vårt populära träsktroll på.