Smokin’ Aces

Fish and chips och fotboll i all ära, men är det något Britterna är bra på så är det gangsterfilmer. “Snatch”, “Lock Stock and Two Smoking Barells” och “Layer Cake” är kanske de tre bästa filmerna som har gjorts i gangsterväg de senaste tio åren, alla är de engelska produktioner. “Smokin’ Aces”, även det en engelsk gangsterfilm (även om den utspelas i USA och handlar om amerikaner), hade potential att bli lika bra – tyvärr är den inte ens i närheten av de tidigare.
“Smokin’ Aces” kretsar kring gangstern och tillika korthajen Buddy Israel som av ett missöde blir tvungen att ange sin forne kollega och gangsterchef för FBI. Det tar dock inte lång tid förrän maffian utlyser ett pris på en miljon dollar för den som dödar Buddy. En uppsjö av olika personer, med olika bakgrunder, beger sig till platsen där Buddy tros finnas. Alla ovetandes om hur jakten skall sluta.

Vad som kanske främst är orsaken till att “Smokin’ Aces” aldrig når upp till den nivå där den borde ligga är att den helt saknar det djup som skulle krävas för att man skulle kunna uppskatta filmen. Karaktärerna är för många, och sidohistorierna likaså, för att man på knappa två timmar ska kunna ge karaktärerna och filmen det djup det behöver. Istället får man bara en ytlig överblick över alla karaktärer, och de olika berättelserna. Folk dör hit och dit hela tiden utan att man känner varken för eller emot dem, just för att något karaktärsdjup inte existerar.

Dessutom har filmen enorma problem med att hålla sig till samma genre och samma koncept rakt igenom. Istället växlar den märkligt mellan att vara en huvudlös skjutfilm med rafflande vapenstrider, och att försöka vara en smart psykotisk thriller, vilket den inte lyckas alls med. Och när sedan slutet närmar sig spårar det ur så fatalt att man knappt kan hålla koll på vad som händer längre. Hade filmen kört samma koncept rakt igenom kanske det hade kunnat bli något intressant, nu blir det alldeles för rörigt för att det ska bli uppseendeväckande över huvud taget.

Det är många kända ansikten som hinner passera under de 1 h och 45 minuterarna som filmrullen snurrar, men det är endast en av dem som verkligen kan behärska sin roll. “Entourage”-stjärnan Jeremy Piven visade redan i TV-serien “Entourage” att han är en fantastisk skådespelare som säkerligen har en lång karriär framför sig. När han nu syns på bioduken för första gången på många år så stärker han bara det vi redan visste. Han har tilldelats en intressant karaktär, och lyckas gestalta gangstern Buddy med precis samma intensitet och känsla som när han spelar Ari Gold. Det är bara tråkigt att en så uppenbar tallang slösas bort på en film som denna.

“Smokin’ Aces” hade kunnat bli en klassiker som värmt folks DVD-samlingar i decennier framöver, nu blir det bara en ytlig överblick av något som hade kunnat bli riktigt bra. Ett intressant försök, vars slutresultat tyvärr inte alls håller den klass jag förväntade mig.