Snabba cash

Att filmatisera populära böcker med trogna fans är aldrig en lätt uppgift. Att infria alla förväntningar och uppfattningar som byggts upp under en läsares bekantskap med boken är i det närmaste omöjligt. Istället resulterar det ofta i att ens tolkningar av saker och ting vanställs helt när man får se den filmatiserade upplagan. I fallet med “Snabba Cash” har man lyckats ganska bra med att skapa karaktärer och miljöer som iallafall stämmer bra överens med de bilder jag hade från boken; men man kortar inte ned en 500 sidor händelseintensiv bok till två timmar film utan komplikationer.
För den klara minoritet som eventuellt inte har läst “Snabba Cash” och undgått att höra handlingen på annat håll är det en skildring som kretsar kring JW, en kille som lever ett dubbelliv där han kör svarttaxi på fritiden för att kunna finansiera de dyra nätterna med bratgänget på Stureplan. Svarttaxikörandet leder honom dock allt djupare ned i Stockholms undre värld och den organiserade brottsligheten kommer honom allt tätare inpå skinnet. Snart spelar han en central roll i en knarkaffär som är betydligt större än vad han tidigare har räknat med.

Storheten med boken “Snabba Cash” låg till stor del i hur autentisk och äkta den kändes; att man fick en inblick i Stockholms undre värld som iallafall skulle kunna tänkas ligga nära verkligheten. Det vore inte rättvist att säga att filmen är dålig på det området, men både skådespeleriet och dialogen känns ojämn och samma kristallklara skildring som boken blir den aldrig.

Sedan var det ju det här med att göra tvåtimmarsfilm av 500-sidorsbok. Det största problemet med “Snabba Cash” – vars bok fokuserar på många parallella händelseförlopp – är att man i filmen har valt att fokusera på alla parallella historier istället för att gräva djupare i de mer centrala delarna. Resultatet blir att man endast får ett avskrap på ytan av historier som egentligen är betydligt djupare än vad de framställs som i filmen. Har man inte läst boken kommer man otvivelaktigt att få huvudbryn under filmens gång som aldrig besvaras.

Någon katastrof är “Snabba Cash” dock absolut inte. Ifall man slutar ställa filmen i relation till dess litterära förlaga är det plötsligt en relativt kompetent film som står ganska bra på sina egna ben och känns både spännande och snygg. Det finns därför anledning att tro att detta egentligen är en film som lämpar sig bättre för de som inte har läst boken. Och väljer man istället att sätta filmen i relation till andra svenska kriminalfilmer flödar man plötsligt över av superlativer, vilket förvisso säger mer om svenska kriminalfilmer i allmänhet än om “Snabba Cash”. Men summa summarum alltså; okej, men långt ifrån vad det hade kunnat vara.