Snakes on a Plane

“Snakes on a Plane”. Titeln säger allt. Internethypen kring årets mest omtalade film har överträffat alla förväntningar och fansens önskemål har till och med påverkat till den grad att flera nya scener med mer blod, våld, sex och svordomar spelades in efter att den ursprungliga inspelningstiden var över. Filmens stjärna, Samuel L. Jackson, hävdar att han anslöt sig till projektet endast för att filmens titel är som den är. När filmbolaget planerade att ändra namnet till “Pacific Air Flight 121” hotade han att hoppa av om inte titeln förblev enligt hans önskemål. Till inspelningarna användes 450 exotiska ormar, inklusive en enorm pytonorm som står för en av de roligaste scenerna tack vare en rejäl aptit och förmågan att äta sig mätt på det mesta. Förutsättningarna för underhållning, skräck och en kalasbra b-filmsstämning är med andra ord på topp.
Historien börjar på Hawaii där en man av en slump ser den hänsynslöse gangstern Eddie Kim slå in skallen på en åklagare från L.A. som snokat i Kims skumma affärer. Vittnet jagas av Kims män men räddas av Nelville Flynn, spelad av Samuel L. Jackson, en FBI-agent som tar med vittnet till fastlandet där han ska vittna mot Kim. På väg över Stilla Havet i en jumbojet tror de att de äntligen kan koppla av, ovetandes om att Kims män har släppt lös en last arga slingerbultar som hotar att störta planet i havet. Beväpnad med tazer, pistol och diverse tillhyggen tar Flynn upp kampen mot reptilerna och gör sitt bästa för att skydda vittnet och landa planet i säkerhet.

“Snakes on a Plane” liknar inget jag har sett tidigare. Vissa bitar är hysteriskt roliga och andra får en att sitta på helspänn. Det är svårt att beskriva hur roligt det är att se syrgasmaskerna falla ner tillsammans med ett par dussin ormar som flyger genom kabinen och biter allt i sin väg. Klichéer finns det många av men de utnyttjas på så sätt att de blir ett nöje att se. Förutsägbart är det också, men det är det som till viss grad gör filmen så underhållande som den är. När en kille går in på flygplanstoaletten för att pissa vet hela salongen vad som kommer att hända, men skrattar ändå hysteriskt när det oundvikliga väl händer stackaren som inte visste att det bodde en orm i toalettstolen.

B-film? Javisst, men det som överraskade mig med “Snakes on a Plane” var att den helt enkelt är en film, varken mer eller mindre. Kraven på realism, djup och intellektuellt värde har fått ge vika för ett underhållningsvärde som överträffar det mesta vi sett i år.

Lite finns ändå att klaga på. Samuel L. Jackson är filmens stjärna och bland birollerna är det egentligen bara ormarna som når upp till hans nivå, dock med undantag av ett fåtal passagerare som utmärker sig i vissa komiska moment. Medan Flynn & Co slår knut på ormarna i planet följer man också arbetet på marken med att skaffa fram motgift för de bitna passagerarna. Scenerna på marken håller inte riktigt samma klass som huvudäventyret och kunde ha fått ge plats för mer galen orm-action och kalabalik.

Jag känner på mig att “Snakes on a Plane” kommer att skriva ett nytt kapitel i filmhistorien. Den är originell, spännande och framförallt jävligt underhållande, precis som en film ska vara. För er som ännu inte är övertygade att gå och se “Snakes on a Plane”, avslutar jag denna recension med ett par ord som inte kommer att glömmas på länge.

“I’ve had it with these motherfucking snakes on this motherfucking plane!”